Ryssland bjöd oss alla på en överraskning häromveckan. Lördagen den 10 december demonstrerade ryssar mot korruption och valfusk i hela landet. Bolotnjajatorget i Moskva fylldes av tiotusentals protesterande. Även Boris Nemtsov, en marginaliserad liberal politiker och tidigare premiärminister, överraskades och skrev i ett blogginlägg: ”Jag är så lycklig. Den 10 december 2011 går till historien som dagen för den medborgerliga värdighetens och det civila samhällets pånyttfödelse”.

Före valet hade ingen anat att detta skulle hända. Storskaliga gatuprotester i Moskva har inte förekommit på tjugo år. Demonstrationer var begränsade och ofta kopplade till politiska partier på marginalen.

Missnöjet med Putinregimen är uppenbart, men vad händer härnäst? En möjlighet är förstås att protesterna är början på en ”rysk vår”, att regimen tinar upp och väljer att lämna ifrån sig en del makt. Resultatet blir då ett friare och mer pluralistiskt presidentval 2012 än Ryssland skådat sedan 90-talets mitt. Ingenting är givet, men tyvärr anser vi att en sådan utveckling är mindre trolig.

Varför tilläts en rekordstor demonstration på Bolotnjajatorget, när regimen systematiskt har slagit ner protester under många år? Kanske fanns inget alternativ, kanske såg man potentiella vinster.

Myndigheterna vet att den svaga liberala oppositionen är tvingad att alliera sig med extremister för att få genomslagskraft. Ett exempel är Strategija-31-rörelsen som framgångsrikt samlar en brokig deltagarskara till sina protester. S-31 omfattar allt från människorättsaktivister till radikalkommunister och är nationalbolsjeviken Eduard Limonovs skapelse. Denna oheliga allians splittrar den liberala oppositionen. På Bolotnjajatorget fanns inte bara demokrater som Nemtsov, utan fascister som Konstantin Krylov. Majoriteten håller inte med Krylov. Han fick exponering ändå.

När liberaler blandas med extremister blir de lätt diskrediterade. Under 75 år utvecklade KGB metoder för att svartmåla och bryta ner motståndet mot sovjetmakten. Putin och hans krets som domineras av före detta KGB-agenter fortsätter i samma anda.

Att oppositionen klumpas ihop med extremister försvagar dess demokratiska trovärdighet. Putins påstått folkliga stöd förefaller då mer legitimt. En eventuell strävan att bryta ner de oberoende folkrörelserna underlättas. Om de bryts ner, kommer regimtrogna imitationer att dyka upp. Likt gökungar kan dessa organisationer tränga ut genuina politiska grupper.

Gökungemetoden har använts tidigare. Exempelvis när ryska myndigheter strävade efter att ta kontroll över fria medier från Jeltsinepoken. Tv-kanalen NTV, känd för grävande journalistik, övertogs genom en samordnad kampanj som kröntes med stormningen av redaktionen påskhelgen 2001. NTV fortsatte men blev snart känd för statspropaganda.

Ett annat exempel är kuppen mot det välrespekterade opinionsinstitutet VTsIOM. 2003 bestämde sig myndigheterna för att överta verksamheten och kasta ut grundaren Jurij Levada. VTsIOM fortsatte med helt ny personal. De gamla forskarna startade det som i dag är Levadacentrum.

Vår slutsats är att kampanjen mot det civila samhället kan trappas upp, med stöd av Putins gökungar. Tecknen finns redan. Inför och under valet trakasserades den EU- och USA-finansierade valobservationsbyrån Golos, den oberoende radiostationen Echo Moskvy samt affärstidningen Kommersant. Hemsidor hackades, medarbetare hotades. Efter valet har Putin anklagat de protesterande för att vara betalda av utländska aktörer som vill skada Ryssland.

Det finns en rad ungdomsorganisationer som i praktiken är regimens verktyg. Dessa gökungar har växt till sig under flera år. På valdagen utanför ryska säkerhetstjänsten FSB:s högkvarter på Lubjankatorget repeterade dessa gökungar vad man kan tolka som ett simulerat civilsamhälle under parollen Ett sunt val. Nasji (”antifascister”) och Rossija Molodaja (”medborgarnationalister”) stod för det politiska budskapet. Rörelsenamnet Rossija Molodaja är kopierat från Putinkritikern Nemtsovs liberala ungdomsrörelse från 90-talet.

Bolotnjajatorget ser ut som startskottet för en kampanj för att driva Ryssland mot mer kontroll, men med en yta av pluralism. Skådespelet på Lubjankatorget visar att Putin kan mobilisera sina gökungar. Dessa kan inta tomrummet efter de genuina folkrörelserna. Receptet är att svartmåla, överrösta, förvirra och skrämma den sköra oppositionen.

Enligt Putin är Sovjetunionens kollaps 1900-talets största geopolitiska katastrof. Spontan folklig opposition på Moskvas gator 1991 bidrog till upplösningen. Det är inte rimligt att tro att dagens regim låter detta upprepas.

PÄR GUSTAFSSON

sociolog, Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet, har doktorerat vid Oxforduniversitetet

MATTHEW KOTT

historiker, Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet, har doktorerat vid Oxforduniversitetet