Den svenska allmänheten bör snarast få besked om den rysk-tyska gasledning som planeras att få sin dragning genom den svenska ekonomiska zonen i Östersjön.
Hittills har frågetecknen inte rätats ut av regeringen. Debatten har mest rört utrikesminister Carl Bildts möjliga jävsituation på grund av hans aktie- och optionsinnehav i Vostok Nafta.

Fredrik Reinfeldt slog nyligen fast att han vill avvakta med synpunkter tills ett mer konkret förslag presenterats. I dag kommer ett sådant att offentliggöras av konsortiet Nord Stream.
Argumenten mot denna ledning är till en del säkerhetspolitiska och man diskuterar den problematik som kan uppstå om Sverige låter ryska och tyska intressen komma alltför nära vår kust.

Bland annat lär underhållsplattformen strax utanför Gotland kräva konstant bevakning. Men framför allt är det miljökonsekvenserna som oroar oss.

Östersjön är klassat som särskilt känsligt havsområde. Bygget av gasledningen riskerar att riva upp de giftiga tungmetaller som dumpats här under årtionden.
Sedan andra världskriget ligger på Östersjöns botten också tiotusentals trasiga minor, åldriga kemiska stridsmedel och gammal ammunition som vid detta bygge måste flyttas.

Arrangemangen kring gasledningen kan därför komma att få allvarligt negativa konsekvenser för miljön och fisket.

I planerna finns också en ledning från huvudledningen till Nyköping, vilket i så fall kan öppna för en helt ny svensk energipolitik.
Den socialdemokratiska regeringen lade stor vikt på framtidens energiförsörjning ur ett hållbarhets- och miljöperspektiv.

Oljekommissionen lade i juni fram ett antal förslag om hur Sverige kan komma ur beroendet av fossil energi och i stället satsa på energieffektivisering och biobränslen.
Naturgas är som bekant ett fossilt bränsle. När den ersätter olja är det ur klimatsynpunkt givetvis positivt (naturgasen ger 20-25 procent lägre utsläpp av växthusgasen koldioxid än oljan).

Men en storskalig ny infrastruktur för naturgas i Mälardalen och Syd- och Mellansverige skulle i första hand riskera att slå undan benen för bioenergin, vilket i stället betyder ökade utsläpp av klimatgaser.
Att öppna för en sådan energilösning i ett land med stora bioenergiresurser i skog och jordbruk är inte särskilt begåvat.
I dag kan det framstå som ett gammalt tänkande med unken doft av svunna tider när två jättar som Ryssland och Tyskland på detta vis sluter en bilateral överenskommelse utan hänsyn till andra, mindre länder.

Framför allt har processen brustit i öppenhet, vilket inte står i samklang med det nya integrerade Europa.
Ryssland står för en mycket stor del av Europas gasbehov. Landets negativa demokratiska utveckling och dess grepp om sina forna lydstater, som visade sig i förra vinterns ”gaskrig” med Ukraina, har väckt frågan om dess pålitlighet som Europas gasleverantör.
Sverige är ett av få länder som inte är beroende av rysk energi för vår energiförsörjning. Europas stora energibehov och därmed beroende av rysk energi utgör ett hinder för att skapa en gemensam rysslandspolitik, något som EU i dag saknar.

Relationen till Ryssland bör utmärkas av en konstruktiv och långsiktig hållning, där vi aldrig undviker att påtala brister och där vi ska vara en stark röst för demokratiska värden.
Samtidigt ska vi utveckla kontakterna och underlätta för ett praktiskt samarbete som gynnar våra två länder och som dessutom hjälper Ryssland att närma sig europeiska strukturer.

Vi uppmanar därför Fredrik Reinfeldt och hans regering att kraftfullt agera för en gedigen miljöprövning av den rysk-tyska gasledningen och underhållsplattformen utanför Gotland, som så direkt berör svenska intressen, energipolitik och vår miljö i Östersjön.

Det vore också lämpligt att konsortiet utreder en alternativ dragning på land där man redogör för såväl ekonomiska som miljömässiga konsekvenser för respektive dragning.

Vi vill också att Reinfeldt klart deklarerar att en ny naturgasledning till Sverige - den eventuella avstickaren till Nyköping - inte är regeringens politik.

Urban Ahlin
vice ordförande riksdagens utrikesutskott

Stefan Edman
författare, biolog, f d generalsekr i Oljekommissionen