Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen. Förarbetena till den så kallade sexköpslagen och den forskning som finns visar att den överväldigande majoriteten prostituerade personer i världen, inklusive i Sverige och i jämförbara länder, befinner sig i prostitution på grund av tvingande omständigheter som typiskt sett inkluderar sexuella övergrepp som barn eller allvarlig försummelse, hemlöshet, fattigdom, rasism och könsdiskriminering.

Oavsett land och form så orsakar prostitutionen samma typ av posttraumatisk stress som den hos krigsveteraner, tortyroffer, samt våldtagna och misshandlade kvinnor. 89 procent av prostituerade människor som tillfrågades om vad de mest av allt behövde svarade ”att lämna prostitutionen”, men kände att de inte kunde det. Prostitution hindrar ofta dem som befinner sig i den att fullfölja några andra livsalternativ.

Även om Sverige som är världsledande har kriminaliserat köparna och erkänt att de är exploatörer så saknar vi adekvat och kompetent stöd för personer som vill lämna prostitutionen, såväl materiellt som i andra former. Många har uppgivit, med regeringens utredare Anna Skarheds ord, att de fått ett ”bristfälligt bemötande av de yrkesgrupper som arbetar med dessa frågor”.

Riksdagen bör förtydliga att alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet. Detta skulle ge dem målsägandestatus och göra deras rätt till skadestånd och andra former av kompensation otvetydig.

Utöver att göra sexköpare och kopplare ansvariga gentemot dem de utnyttjat skulle detta också finansiellt hjälpa personerna att lämna prostitutionen. Det skulle också stärka skyldigheterna för kommunerna, som under Socialtjänstlagen har en skyldighet att verka för att ”stöd och hjälp” erbjuds i sådana situationer. Ett nationellt kunskapscenter skulle också erbjuda ytterligare dokumentation av deras behov och expertis om förhållningssätt till dem.

Regeringens senaste utredning observerade att Sverige inte gör skillnad på frivillig och ofrivillig prostitution, och drog slutsatsen att målsäganden skulle tillåtas pröva skadestånd. Utifrån att detta är fallet lider alla prostituerade personer skada av att köpas för sex, vilket i de skadelidandes intresse riksdagen, snarare än från fall till fall, bör förtydliga.

Att betrakta alla som köps som skadelidande är ett mer sakligt och principiellt erkännande, liksom mer praktiskt genomförbart, än att kräva av varje individ att bevisa skadan från fall till fall, även om skadeståndets storlek kommer variera utifrån varje persons omständigheter.

EBON KRAM

fd ordförande Riksorganisationen för kvinnojourer & tjejjourer i Sverige (ROKS), föreläsare

EWA LARSSON

samhällsvetare, fd riksdagsledamot (MP), ordförande för Gröna kvinnor

LUIS RAMOS-RUGGIERO

verksamhetschef Kris- och traumacentrum, leg psykolog, psykoterapeut, & specialist i klinisk psykologi

GUDRUN SCHYMAN

fd partiledare och riksdagsledamot, fd talesperson och grundare av Feministiskt initiativ (F!)

OLGA PERSSON

förbundssekreterare Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR)

EVA-BRITT SVENSSON (V)

europaparlamentariker, ordförande i jämställdhetsutskottet

MAX WALTMAN

doktorand i statsvetenskap, Stockholms universitet

ANN WILKENS

leg psykoterapeut