Prognosers utsagor om framtiden brukar med rätta tas emot med en nypa salt. Befolkningsprognoserna har dock ansetts som något så när tillförlitliga eftersom det är en låg ”omsättning” i befolkningen. Födda respektive döda under ett år utgör bara 1 procent av befolkningen. Det gör att till exempel Statistiska Centralbyrån (SCB) vågar publicera en befolkningsprognos fram till år 2100 – det vill säga under 90 år. Numera bidrar dock invandringen med ungefär lika mycket till förnyelsen av Sveriges befolkning som antal födda. Men invandringen varierar mellan åren och är svår att förutsäga. Befolkningsprognosernas träffsäkerhet har blivit sämre i och med att migrationen påverkar befolkningsutvecklingen mer och mer.

Den underliggande trenden visar dock på en ökad invandring med cirka 1 000 per år sedan andra världskriget. Den trenden torde bestå så länge som en stor del av världens befolkning lider av fattigdom och förtryck.

En kalkyl som visar på en betydligt snabbare tillväxt i befolkningen än den officiella befolkningsprognosen presenteras här. Utgångspunkt för kalkylen är att inflyttningen till Sverige fortsätter att öka under de kommande 30 åren i samma takt som den gjort tidigare det vill säga med 1 000 personer om året. Resultatet blir en folkmängd på cirka 12 miljoner år 2040. Man får räkna med att det kan bli avvikelser på ett par hundra tusen upp eller ned beroende på att ökad invandring ger större osäkerhet. Sannolikheten är dock låg att Sveriges folkmängd ska uppgå till endast 10,5 miljoner år 2040 som SCB anser. Den officiella prognosen bortser från den trendmässiga uppgången och räknar istället med att invandringen kommer att avta med 20 000 – 25 000 personer under de närmaste 6 åren för att därefter ligga på en konstant nivå.

Äldre prognoser har systematiskt underskattat inflyttningen till Sverige. Invandringen 1991-2010 översteg den prognostiserade med 30 procent under den första 10-årsperioden och med drygt 100 procent under den andra 10-årsperioden.

Underskattningen av den framtida folkmängden får konsekvenser både på riks- och lokalplanet. Det är inte bara folkmängdssiffran som blir för låg utan också åldersfördelningen påverkas. Invandrarna är unga, föder barn och föryngrar därmed befolkningen. Jämfört med den officiella prognosen visar kalkylen på cirka 460 000 fler barn och ungdomar (0-18) år 2040, nästan 900 000 fler i de förvärvsarbetande åldrarna (19-64 år) och cirka 100 000 fler ålderspensionärer.

Myten ”att allt färre ska försörja allt fler” kan avfärdas. Tyvärr är risken stor att framtidsstudier, som till exempel Långtidsutredningen, Välfärdens finansiering i framtiden, dragit slutsatser som inte är relevanta beroende på att de bygger på en prognos som underskattar tillväxten i befolkningen.

Planeringen på länsnivå utgår från prognosen för hela landet. Alternativet ”Snabb” i 1991 års regionplan för Stockholms län underskattade folkmängden med 166 000 år 2010. Utbyggnaden av infrastruktur och planer för bostadsbyggande har därför kommit på efterkälken när befolkningen har ökat snabbare än vad planen förutsåg. Även högalternativet i Regionala Utvecklingsplanen För Stockholmsregionen (RUFS2001) underskattar folkmängden med 91 000 redan efter 9 år. Den nu aktuella RUFS2010 räknar med en folkmängd på cirka 2,5 miljoner år 2030 vilket är 0,2 miljoner lägre än vad denna kalkyl visar. Risken är således påtaglig att samma planeringsmiss upprepas.

Folkökningen kommer även i fortsättningen att falla på Mälardalen och de tre västkustlänen. Befolkningen ökar med drygt 2 miljoner i de båda områdena fram till 2040 medan tillväxten blir svag i Skogslänen och sydöstra Sverige.

Den ökade invandringen och den snabbt växande befolkningen ger avtryck inom politikområden:

Migration: Ett stigande migrationstryck från Asien och Afrika ger en större belastning på tillståndsprövningen.

Integration: Fler utomeuropeiska migranter medför att fler behöver genomgå introduktion och utbildning så att de kan konkurrera om jobben.

Bostad: En folkökning på ca 60 000 per år i de 3 storstadslänen kräver ett nytillskott av 30 000 bostäder årligen för att undvika förvärrad bostadsbrist.

Infrastruktur: Tillväxten i de tre storstadslänen gör att spår och vägar behöver mer underhåll och byggas ut snabbare både inom länen och mellan länen.

Utbildning: Fler födda och hög invandring ger fler barn i förskola och skola. I till exempel åldern 7-12 år ökar antalet barn med cirka 200 000 till cirka 800 000 fram till 2030. Ett nettotillskott av 800-900 lärare för årskurserna 1-6 behövs årligen under de kommande 20 åren.

ÅKE NILSSON

demografikonsult

Läs hela rapporten: http://www.demografikonsulten.se