Cancersjukdom är ett växande problem såväl nationellt som internationellt. Därför behövs en innovativ (utvecklande) cancersjukvård.

Kunskapsutvecklingen, som är enorm, erbjuder stora möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder men också metoder att individualisera behandlingen.

Cancerpatienter bör därför erbjudas möjlighet att komma till högspecialiserade kliniker där ständig uppdatering och för­finandet av behandlingsmetoder är fokus för verksamheten.

Detta ställer stora krav på koncentration av sjukvårdsresurser, något som inte är möjligt inom den privata sjukvården.

Ett förbättrat samarbete mellan sjukvård och forskning fordras för en effektiv utveckling av cancersjukvården. Det är en central fråga för den nyligen beslutade nationella cancerstrategin.

Huvudparten av de medicinska specialiteterna är involverade i diagnostik och behandling av cancersjukdom.

Vi talar om multidisciplinär medicinsk verksamhet för att tillgodose cancerpatientens behov: mikroskopisk analys av tumörmaterial, avancerad bilddiagnostik, laboratoriemedicin, organspecialiserad kirurgi, strålbehandling, medikamentell cancerbehandling, psykosocialt omhändertagande, rehabilitering och palliativ (symtomlindrande) behandling.

För en cancerpatient ska det finnas en mötespunkt där ett multidisciplinärt team kan erbjuda samtliga nödvändiga resurser.

En patient ska inte själv behöva leta efter resurser i vården eller vara utsatt för marknadskrafter där vinstintressen kan vara styrande.

Svensk cancersjukvård är starkt fragmenterad. Den består ofta av mindre enheter som har svårigheter att tillhandahålla avancerad utrustning för diagnostik och behandling men också erforderlig kompetens.

Fragmenteringen har negativa effekter på klinisk forskning. Internationellt skapas miljöer där man integrerar vård med forskning och utbildning.

Utgångspunkt för centra av detta slag är en klinisk cancerverksamhet med en väl utvecklad multidisciplinaritet.

Multidisciplinär cancersjukvård är inte möjlig att utveckla i privat regi i Sverige. Den nyinrättade strålbehandlingskliniken i Knivsta har under senare tid uppmärksammats i medierna.

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt välkomnade den nya kliniken och menade att denna ska öka tillgängligheten för cancerpatienter och samtidigt öka kvaliteten i sjukvården.

Denna slutsats är obegriplig.

Privat sjukvård styrs av vinstmöjligheter. Följden blir att den privata sektorn tar sig an de ­patienter som kostar minst och är lättast att behandla.

De mer krävande patienterna får omhändertas av den ordinarie sjukvården. Resurser som behövs för att erbjuda optimal cancerbehandling vid de högspecialiserade enheterna dräneras nu till privat sjukvård utan tanke på patientens rätt till omhändertagande vid onkologiska specialenheter i landet.

Dessa konsekvenser, som också minskar möjligheten att bedriva forskning och utveckling, är kända internationellt.

Kvalitet innebär att resurser finns för samtliga behov. En resurssnål klinik med vinstkrav har svårigheter att skapa de kvalitetssäkringssystem som en välutrustad och välbemannad klinik har.

Att välja rätt behandling och hur denna ska kopplas samman med annan cancerbehandling kräver både kunnande och multidisciplinärt samarbete.

Att genomföra behandling i mindre enheter, där väsentliga expertfunktioner saknas, leder till sämre kvalitet och ökade risker.

Privatiseringen av den högspecialiserade cancersjukvården är ett gravt misstag. Sverige behöver inte pröva denna möjlighet. Det räcker med att gå till Tyskland, Frankrike och USA.

I dessa länder finns vid sidan av cancercentra en utbredd privat cancersjukvård, som är höggradigt fragmenterad, med kvalitet man svårligen kan skatta, där vinstintressen styr och kostnader blir svårare att kontrollera.

I dessa länder försöker man hitta sätt att kvalitetssäkra den sjukvård som ligger utanför cancercentra, men svårigheterna är stora.

Vi har förmånen i Sverige att behandla och följa upp alla cancerpatienter i en definierad geografisk region, en enorm möjlighet att utveckla cancersjukvården.

Detta förutsätter att universitetssjukvården inte drabbas av väntetider, något som ofta varit fallet för strålbehandling i Stockholms läns landsting.

I sin iver att nedbringa vänte­tiderna vill nu majoriteten i Stockholms läns landsting privatisera högspecialiserad cancersjukvård. Man medverkar till att på både kort och lång sikt sänka vårdkvaliteten och dessutom minska möjligheter till utveckling.

Privatisering av högspecialiserad cancersjukvård blir också motsägelsefull när Stockholms läns landsting och Karolinska institutet, inom ramen för Stockholms Akademiska Sjukvårdssystem, vill skapa förutsättningar för ett internationellt kraftfullt innovativt cancercentrum.