I dagarna debatterar Sveriges näst största parlament en 60 miljardersbudget. Under ekonomiskt kärvare tider finns inte utrymme för skattesänkning men väl för angelägna satsningar på tex nya effektiva läkemedel, fortsatt utveckling av psykiatrin och fortsättning med viktiga investeringar som tvärbanor och nya Karolinska Solna.

Men ansvar för ekonomin räcker inte för framtiden. Vi måste våga förändra, inte bara förvalta.

För oss är det självklart att driva de frågor som folkpartiet nationellt har beslutat om, och i Stockholm har liberal politik mycket goda förutsättningar att få genomslag.

Efter 2010 ser vi några viktiga utgångspunkter.

1. Hälso- och sjukvården ska fortsatt vara gemensamt finansierad. Förutsättningarna för att upprätthålla legitimiteten och viljan att betala skatt är fortsatt hög kvalitet och förbättrad tillgänglighet.

Utmaningen är att kunna tillgodogöra oss den medicinska och tekniska utvecklingen så att vi kan erbjuda den allra bästa vården också i framtiden. Samverkan med andra aktörer kring nya och ofta dyra behandlingar, läkemedel och teknik kommer att bli allt viktigare.

2. Patienternas makt ska öka. Vårdval har inneburit en väl­behövlig revolution inom primärvården i Stockholms län för tillgänglighet och kontinuitet.

Över 100000 fler stockholmare har valt en egen doktor. Vårdval ska råda på alla områden där det är möjligt. För att alla patienter ska utöva sin makt krävs tillgång till jämförelser och kvalitetsmätningar och tydlig reglering av patientens rättigheter.

3. Mångfalden i vården ska öka med fler sjukhus på entreprenad. Privata utförare har betytt nya idéer och mer vård för skattepengarna. S:t Görans sjukhus, Sveriges enda privat drivna akutsjukhus, har beräknats vara cirka 10 procent billigare än motsvarande landstingsdrivna enheter.

Om vi försiktigt räknar med 5 procent på tex Danderyds sjukhus motsvarar det 130 miljoner kronor på ett år, som kunde behövas till annan vård. Framför allt skulle konkurrensen om vård- och verksamhetsidéer vara positiv för såväl privatdrivna som landstingets egna sjukhus.

Vi vill därför allvarligt överväga en försäljning av Danderyds sjukhus till en privat aktör med landstingsavtal.

4. Vården måste utvecklas som arbetsgivare för att locka duktiga och engagerade medarbetare. Staten måste dimensionera utbildningen efter behoven. Utländska läkare, svenskar utbildade utomlands, eller de specialistsköterskeutbildningar som vårt landsting anordnar är inte långsiktiga lösningar.

Förbättrade karriärmöjligheter, där ansvar och lön hänger ihop är ett måste. Mångfalden av vårdgivare ger också positiv konkurrens mellan fler arbetsgivare.

Personal ska kunna ta över och driva vårdenheter i egen regi. Om inte avknoppningar fungerar använder vi andra möjligheter som försäljning av enheter.

5. Sjukförsäkringen ska samordnas med vården. Med finansiell samordning mellan försäkringskassan och landstingen kan vi tillsammans satsa på aktiv vård och rehabilitering istället för passiv sjukskrivning. Finsam-försöken för några år sedan och nya belägg om framgångsrika rehab­insatser, även för tex personer med ryggskador som stått mycket långt från arbetsmarknaden, bekräftar att det är det bästa samhällsekonomiskt och mänskligt.

6. Större regioner ska bildas. Vården behöver rusta för framtidens ekonomiska och organisatoriska utmaningar. Genom att regionerna får ansvar för både sjukvård och sjukförsäkring kan den finansiella samordningen genomföras fullt ut.

Ur ett samhällsperspektiv är tillväxtfördelarna med större, mer konkurrenskraftiga regioner väl omvittnade. Regionfrågan förtjänar att tinas upp senast efter valet 2010.

Birgitta Rydberg, landstingsråd, partistyrelse- ledamot (fp)

Maria Wallhager, landstingsråd, partistyrelse-ledamot (fp)