Det är olyckligt att frågan om trafikinfrastruktur i Stockholm har blivit så hårt politiserad.

Birgitta Swedenborg

Det är glädjande att trafiklandstingsrådet och Trafiknämnden har svängt när det gäller synen på tunnelbaneutbyggnad under det tryck som har skapats av SvD:s granskning. I deras inlägg på Brännpunkt (14/6) säger Wennerholm och alliansföreträdarna i Trafiknämnden att de nu är beredda att överväga tidigareläggning av vissa investeringar i tunnelbanenätet. Tyvärr finns det fortfarande ett grundläggande fel i deras planer. De grundas inte på en prioritering av de investeringar som skulle vara mest lönsamma från samhällsekonomisk synpunkt.

Utgångspunkten är den så kallade Stockholmsöverenskommelsen mellan staten och Stockholmsregionen. Det betyder att det inte rör sig om en förutsättningslös diskussion som ska föras framöver. Den tänkta tunnelbaneutbyggnaden begränsas till en förlängning av blå linjen till Nacka och Barkarby. Fortfarande talar man om pendeltåg snarare än tunnelbana till Täby. Och fortfarande kvarstår ett antal olönsamma investeringar i spårväg, vilket betyder att trafiklandstingsrådets vision om Stockholm som en spårvagnsstad förblir orubbad.

Om en vecka förväntas landstinget fatta beslut om tunnelbana eller spårväg till Karolinska. Hur blir det med det? En samhällsekonomisk analys gjordes men begravdes när den pekade ut tunnelbanealternativet som det mest lönsamma från samhällsekonomisk synpunkt. Kommer det underlaget att tas fram inför det kommande beslutet? Eller är Stockholms landstingspolitiker inte intresserade av vilka trafikinvesteringar som ger störst nytta för pengarna?

Regeringens riktlinjer för investeringar i trafikinfrastruktur är i alla fall tydliga. De säger att man ska välja det alternativ som är mest samhällsekonomiskt lönsamt, det vill säga ger störst samhällsnytta i förhållande till kostnaderna. I samhällsnyttan ingår förutom trafiknyttan för resenärerna också ett hänsynstagande till miljöeffekter av olika alternativ. Eftersträvansvärda miljöeffekter är bland annat minskat koldioxidutsläpp, minskat buller, minskat intrång i bostads- och naturmiljöer.

Ett flertal studier pekar på att utbyggd tunnelbana i många fall är det samhällsekonomiskt mest effektiva alternativet. En studie gjord av konsultbolaget WSP på uppdrag av Stockholms handelskammare visar att de totala kostnaderna per passagerarkilometer för tunnelbana är mindre än en tredjedel av kostnaderna för spårvagn/lokaltåg och buss när trafikunderlaget är så stort som det är på vissa aktuella sträckor. En färsk studie vid KTH (presenterad i SvD 3/6) visar att utbyggd tunnelbana även vid dagens kostnadsnivå är extremt lönsam jämfört med andra trafikalternativ. Skälet är att tunnelbanan är så kapacitetsstark.

När det gäller Stockholm nordost utpekar en förstudie gjord av Banverket liksom en separat studie av Stockholms handelskammare förlängd tunnelbana till Täby som det samhällsekonomiskt mest effektiva alternativet. Det är mer lönsamt än såväl den nuvarande satsningen på Roslagsbanan som det föreslagna pendeltåget i nordost. Då har man ändå inte vägt in miljövinsterna av detta alternativ (minskat koldioxidutsläpp, minskat buller mm).

Det finns även andra förslag på tunnelbanesträckor som förtjänar att utredas ordentligt och ställas mot föreslagna spårvägar, inte bara på en viss sträcka utan som en del av en total investeringskalkyl. Prioritering grundad på samhällsekonomisk lönsamhet innebär att man ska ställa exempelvis tunnelbana till Karolinska eller Täby mot alternativ som en förlängning av ”NK-expressen” från Djurgårdsbron till Ropsten eller förlängning av den smalspåriga, mer än 100-åriga Roslagsbanan till Arlanda. De två senare är projekt som Wennerholm har sagt sig vara positiv till men som knappast skulle klara en sådan prioritering.

Risken är att Trafiknämndens omsvängning bara innebär att man lägger till några tunnelbaneavsnitt till befintliga planer för att dämpa opinionen i stället för att ändra hur man planerar och beslutar om trafikinvesteringar.

Länets resenärer och skattebetalare har rätt att kräva bättre. De har rätt att kräva att när landstinget investerar skattemiljarder i trafikpolitiken så prioriterar man de investeringar som ger den största samhällsnyttan i förhållande till kostnaderna. Det förutsätter ett ordentligt beslutsunderlag i form av en samhällsekonomisk analys av alternativen.

Det är olyckligt att frågan om trafikinfrastruktur i Stockholm har blivit så hårt politiserad. Det är knappast en höger-vänsterfråga. Kravet på samhällsekonomisk lönsamhet är ett sätt att avpolitisera den.

BIRGITTA SWEDENBORG

fil dr i nationalekonomi