För många av oss som är homo, bi, trans, queer, poly, inter, jag-vet-inte eller jag-bryr-mig-inte är Stockholm Pride något av det bästa som händer på hela året. För vissa handlar det om att gå på en massa spännande seminarier om tvåkönsnormen, för andra handlar det om festerna, medan andra kommer för att lyssna på musik från Eurovision Song Contest de senaste trettio åren och dricka öl med nya och gamla vänner. Det är en fantastisk styrka att Pride betyder så mycket olika saker för så många.

Alla saker har en baksida, och i vissa fall syns baksidan mer än annars. Hbt-rörelsen i Sverige är fortfarande utestängande för personer med funktionsnedsättning, eller personer som inte är vita. Det finns mycket att jobba med. En annan fråga är alkoholnormen, som är plågsamt tydlig under Stockholm Pride.

Stockholm Pride stänger ute personer som inte gillar alkohol. Det märks bland annat genom hur Pride Park, som är ett av de största verksamhetsområdena och som har flest besökare, under eftermiddag och kväll förvandlas till en enda stor ölservering, där personer som inte kan, får eller vill dricka alkohol ganska fort tröttnar på det stora antal fulla människor – och man går och gör något annat istället.

När frågan om alkohol och dess utestängande effekt lyfts brukar kodordet vara ”alternativ”. Och ja, hur många alternativ finns det till en öl-indränkt Pridevecka? På kvällstid finns det relativt få: de flesta alkoholfria arrangemang som finns avslutas tidigt för att alla ska kunna gå på de fester som arrangeras – som med undantag av en enda fokuserar på alkoholförsäljning.

Vi vet sen tidigare att hbt-personer, och särskilt unga hbt-personer, är särskilt utsatta i bemärkelsen att de alkoholfria mötesplatserna lyser med sin frånvaro.

När man söker efter likasinnade, eller att hitta någon att träffa för en kväll eller lite längre tid än så, går man ofta ut och tar några glas. Kroglivet blir en vana för många och risken för beroende och ohälsa ökar utan att man ens reflekterar över det – av den enkla anledningen att det kanske är det enda sätt man kan leva ut sitt liv, sin identitet och sin sexualitet.

Det är inte konstigt att många går ut ofta i ett heteronormativt samhälle som Sverige.

Prideveckan blir då bara ytterligare en festvecka i raden. För ungdomar finns det ännu färre alternativ: de flesta får ju inte ens komma in på de få mötesplatser som vanligtvis finns, om man inte ljuger om sin ålder eller får någon äldre att hjälpa till att fixa in en.

För många ungdomar blir Prideveckan tyvärr ett av exempel i raden på när kvällsaktiviteter och fester inte är öppna för dem, både när det gäller åldersgräns och typ av arrangemang.

I år sponsras Pride av Spendrups. Andra aktörer inom alkoholindustrin har sponsrat tidigare. Signalerna blir för mig tydliga: alkohol är en viktig del av Stockholm Pride. Min poäng är inte att alkohol ska förbjudas i Pride Park – besökssiffrorna skulle antagligen minska drastiskt och festivalen skulle kanske ställas in helt. Men det behövs en medvetenhet kring hur alkohol exkluderar ungdomar och personer som varit beroende eller av annan anledning väljer att vara nyktra.

Jag menar att signaler från stora aktörer på hbt-området bör vara tydliga. RFSL Ungdom är tydliga när vi arrangerar Prides enda ungdomsfest, den enda festen utan alkohol (i år tillsammans med UNF och Studieförbundet Vuxenskolan), och Stockholm Pride borde också vara tydliga och därmed vägra ta emot pengar från alkoholbranschen. Det är faktiskt det minsta man kan göra.

FELIX KÖNIG

förbundsordförande RFSL Ungdom