Äntligen har Stockholm Pride börjat igen. Det är det femtonde året i rad som portarna öppnas till denna manifestation av glädje, kamp för allas lika rättigheter och belysning av många av de problem som HBTQ-personer möter i det samhälle vi alla delar. I femton år har människor vallfärdat till Stockholm just dessa dagar för att ha kul, delta i intressanta diskussioner, men kanske främst kunna vara den de är. Pride är för somliga av oss mest ett par kul dagar då Stockholm lever upp, men för många människor är Pride en höjdpunkt på året, en plats de kan känna sig hemma på, en plats där alla kan känna att de passar in oavsett vad. Pride är en symbol för tolerans och öppet, och borde i vara vägledande för samhället i stort.
De senaste dagarna har det blivit uppenbart att alla inte ser Pride för vad det är. Attackerna från både höger och vänster har haglat tätt. Somliga, så som Anarchopride, menar att Pride är alltför mainstream. Somliga, nu senast KDU:s vice förbundsordförande Sara Skyttedal på Expressens debattsida den 1 augusti, ser det som ett hot mot kärnfamiljen och håller bland annat Pride ansvariga för psykisk ohälsa bland unga på grund av deras ”krig mot allt vad normer och traditionsbundenhet heter”. Bägge sidorna väljer att helt missa poängen med Pride.
Pride är inget HBTQ-jippo där högsta värde är att få gå halvnaken på gatan och Pride är inte heller härföraren av någon marxistisk revolution. Pride är och ska förbli en plats för tolerans, där vi tillsammans, oavsett politisk åskådning gemensamt kan belysa de problem som HBTQ-personer möter. Det extremisterna missar är att tolerans kräver öppenhet, och att Pride därmed har ett värde långt mycket större än kanske vad många av arrangörerna förstår.
Stockholm Pride har genom åren blivit en plats av öppenhet och tolerans där människor kan känna sig hemma och få veta att de duger precis som de är. Det är en plats där de inte måste passa in den mallen som samhället har satt upp genom traditioner och normer, utan där det är okej att sticka ut och rentav vara avvikande. Pride har blivit en fristad, inte bara för många HBTQ-personer, utan för alla som känner att de har svårt att passa in. Unga människor som är osäkra på sig själva får en plats där de kan träffa människor som har varit eller är i samma situation som de själva befinner sig i. Pride fyller därmed en enormt viktig funktion för alla unga människor, och det finns idag ingen annan som fyller den funktionen.
Pride är ett allmänintresse – inte ett särintresse som KDU försöker måla upp eller som Anarchopride önskar. Osunda traditioner och normer kan utgöra fängelser för människor. Vi måste våga riva dessa murar för att öka människors frihet och ge dem en känsla av att de duger så som de är.
Pride är en viktig plats för alla människor, som Moderata Ungdomsförbundet i vår kamp för frihet, öppenhet och tolerans gladeligen deltar i. Pride borde vara vägledade i hur vi ska bygga vårt samhälle för framtiden. Frågan är när extremister ska ta av skygglapparna och våga vara med som en del av öppenheten? Det finns plats för er också.
Erik Bengtzboe
Förbundsordförande, Moderata Ungdomsförbundet
