Svenska Kyrkan ska vara öppen för alla. Det blir den förhoppningsvis i höst då kyrkomötet ansöker om vigselrätt. Äntligen får alla människor lika värde och rättigheter. Svenska Kyrkan arbetar nu internt inför beslutet. Men ändå planeras en väjningsplikt, vilket innebär att en präst kan säga nej till att viga samkönade. Orsaken är att den teologiska tolkningen står över politiken och att väjningsmetoden har slagit väl ut under processen med andra förändringar.

Som kandidat till kyrkomötet för Centerpartiet anser jag att präster ska få ansöka om vigselrätt inom Svenska Kyrkan. Vigselbehörigheten ska då innebära att en präst förbinder sig till att viga såväl samkönade som olikkönade par.

En öppen kyrka skapar öppna medlemmar och ett öppet samhälle. I en öppen kyrka förekommer inte diskriminering, vilket väjningsplikten måste ses som. Att en präst ska kunna säga att han/hon viger heterosexuella, men inte homosexuella, är i mina ögon diskriminering på arbetstid.

Att ägna sig åt diskriminering inom en demokratisk organisation är för mig otänkbart. En rasistisk lärare skulle aldrig kunna välja bort att undervisa en viss grupp barn. Rasismen får finnas i tanken och i det privata, men ska synas i varken ord eller handlingar inom ämbetet. På samma sätt kan vi inte vända oss mot vilket kön medarbetare har, då det är könsdiskriminering. Men i skyddet av Guds namn ska aldrig diskriminering få förekomma. Visst kan jag förstå att det finns präster som tolkar kärleksbudskapet bokstavligt och därmed av övertygelse anser att äktenskapet är ämnat åt kvinna och man. Jag är emot all form av fundamentalism och anser att i dagens samhälle måste vi kunna se kärleksbudskapet i ett vidare perspektiv.

Ifall präster ansöker om vigselrätt skapas ett incitament att än en gång fundera över sin övertygelse. Det blir en tydlig signal gentemot präststuderande och är transparent för förtroendevalda. Först när du får avstå från något känns beslutet i såväl hjärta som samvete och status.

Väjningspliktsförespråkarna menar att mitt förslag river upp sår i kyrkan och försvårar processen för vissa att komma över tanken om att äktenskapet skulle innebära något annat än heterosexualitet, nu när man kommit så långt. De säger att vi måste acceptera de präster som utifrån sin övertygelse menar att äktenskapet bara är till för heterosexuella. Ja, jag accepterar de prästerna, men har svårt att se på dem med respekt inför att fortsätta sina ämbeten som vigselförrättare.

Genom att prästerna får ansöka om vigselrätt inom Svenska Kyrkans organisation markeras människors lika värde och rättigheter. Öppenheten gentemot församlingsmedlemmar blir stor. Det måste nämligen vara tydligt även för olikkönade brudpar och HBT-anhöriga att prästen som ska viga en är icke-diskriminerande gentemot homosexuella, så att ett val kan göras. Då är vi ett steg närmare en öppen kyrka.

HELEN TÖRNQVIST

kandidat till kyrkomötet (C)