På Brännpunkt den 7 maj försvarar Mats Odell tillsammans med Stig Claesson regeringens direktiv till AP-fonderna. Det är framförallt tre saker vi reagerar på:
För det första gör Mats Odell sitt yttersta för att tona ner betydelsen av de nya direktiven. De ska absolut inte uppfattas som någon styrning, trots att det handlar om just direktiv för hur fonderna ska agera. Istället menar Odell att de är en markering, en allmän viljeyttring om att fonderna borde vara restriktiva vad gäller rörliga löner.
Det som inledningsvis presenterades som nya riktlinjer för hur svenska folkets pensionspengar ska investeras beskrivs nu som ett PR-utspel utan reell betydelse. Om regeringen vill distansera sig från ersättningar i enskilda storföretag finns det andra former för det. AP-fonderna ska inte genom politiska direktiv användas för kortsiktiga PR-hänsyn. Det ursprungliga riksdagsbeslutet gör detta alldeles klart.
Mats Odell måste bestämma sig. Antingen spelar direktiven roll – och då ska de följas av de olika AP-fondstyrelserna, vilket oundvikligen innebär en politisering av fonderna. Eller så är direktiven mest ett PR-utspel från regeringens sida – då bör de rimligen rivas upp.
För det andra låtsas Mats Odell som att han inte förstår varför förslaget fått kritik. Att Sveriges företagare på bred front protesterar mot förslaget handlar ju inte om bonusar i sig, det är inte höga ersättningar företagarna försvarar.
Orsaken är den politisering av ägandet av det svenska näringslivet som kan bli följden av regeringens utspel. Det vore utomordentligt skadligt för företag, pensionärer, löntagare och för svensk ekonomi.
För det tredje underbyggs vår oro även av att två andra förslag när det gäller AP-fonderna just nu bereds inom regeringskansliet. Ett handlar om att ge rösträtt för Sjunde AP-fondens aktieinnehav. Ett annat handlar om att slå ihop Första till Fjärde AP-fonderna till en enda gigantisk fond. Båda förslagen kan om de genomförs bli långtgående redskap för politisk styrning i framtiden.
Regeringens nya direktiv till AP-fonderna är en milstolpe i politikens ambitioner att styra och ställa med näringslivet. Inte därför att regeringen skulle eftersträva fondsocialism – det är det knappast någon som tror. Utan därför att man frångår viktiga principer om fokus på spararnas bästa – och därmed öppnar för andra och mer direkt politiserade direktiv när det gäller ägandet i det svenska näringslivet.
Signhild Arnegård Hansen,
Ordförande Svenskt Näringsliv
Urban Bäckström,
Vd Svenskt Näringsliv
