Varje medborgare har rätt att kräva att deras skattepengar används effektivt och att de kommer rätt verksamheter till del. Vi vill att barn ska ha en bra skolgång, att äldre ska få en god omsorg och att samhället utvecklas på bästa sätt. Dessutom vill vi vara säkra på att den offentliga förvaltningen, både på lokal och nationell nivå, är fri från korruption och mutor. För att kontrollera att reglerna efterlevs och att verksamheter sköts effektivt finns det flera olika revisionsorgan. Deras roll är viktig för trovärdigheten till det svenska skattesystemet och en grundförutsättning för vår demokrati.
I de allra flesta fall, i 46 av 77 kommuner, är det Socialdemokraterna som har utsett sina egna som ordföranden i revisionen.
Elisabeth Svantesson
På nationell nivå är det Riksrevisionen – en oberoende myndighet underställd riksdagen – som har till uppgift att granska den statliga förvaltningen. En stor del av våra offentligt tillhandahållna tjänster finns dock på kommunal- och landstingskommunalnivå, där också beskattning sker. På den nivån har Riksrevisionen inte mandat att granska. Istället finns en kommunal revision. Vad få känner till är att det i praktiken ofta innebär att kommunpolitiker granskar den verksamhet som de själva leder.
Att revisionen utförs på lokal nivå och inte av ett statligt organ behöver inte nödvändigtvis innebära problem. I många kommuner finns en väl fungerande kommunal revision. Problemet uppstår när kopplingen till de politiska partierna blir för stark. Det gäller särskilt när de styrande partierna har ordförandeskapet i revisionsorganet. En sådan organisation är odemokratisk och riskerar att urholka förtroendet för revisionens funktion.
Jag gav Riksdagens utredningstjänst (RUT) i uppdrag att kartlägga hur vanligt detta fenomen är. Dessvärre visar kartläggningen från RUT att i hela 77 av landets 290 kommuner tillhör kommunrevisionens ordförande något av de styrande partierna. I 13 av dessa 77 kommuner är det dessutom ett minoritetsstyre.
Att låta sina egna partikamrater leda den organisation som ska granska de verksamheter man ansvarar för – och som ofta omsätter enorma summor – är uppseendeväckande och tyder på brist för förståelse av demokratins villkor. I de allra flesta fall, i 46 av 77 kommuner, är det Socialdemokraterna som har utsett sina egna som ordföranden i revisionen. Tyvärr finns det även 17 kommuner där Moderaterna har utsett en egen partikamrat till att leda revisionen.
Dessa kommuner borde lära av majoriteten av kommunerna i landet där man arbetar efter en praxis att låta ordförandeposten i den kommunala revisionen hämtas från ett av oppositionspartierna. Det är ett bra sätt att stärka medborgarnas förtroende för revisionen och medför att misstankar om att ordföranden går majoritetens ärende utan kan hålla sig oberoende minskar.
Regeringen har stärkt den kommunala revisionens oberoende genom att det nu inte är möjligt för den som är ledamot eller ersättare i fullmäktige att vara valbar som revisor inom den kommunen. Men jag tror att vi måste gå längre. Det är högst tveksamt om politiker överhuvudtaget ska leda arbetet i den kommunala revisionen. Det är tid att införa någon form av extern yrkesrevision, antingen genom upphandlade revisionsföretag eller genom anställda yrkesrevisorer i någon offentligrättslig organisation.
Statskontoret var inne på samma spår i sin rapport En mer oberoende kommunalrevision – analys av tänkbara åtgärder som överlämnades till regeringen i april 2008. Där föreslog man att fullmäktige vid extern yrkesrevision bör utse en revisionsberedning som har i uppgift att bereda revisionsärenden inför fullmäktiges beslut. Utöver det föreslog rapporten att beredningens uppgift även bör vara att föra en dialog med yrkesrevisionerna samt att redovisa ett underlag för fullmäktiges beslut avseende ansvarsprövningen.
Jag instämmer i detta och menar att beslut på kommunal nivå, såsom på statlig nivå, faktiskt kan – och bör – granskas på ett oberoende och professionellt sätt. Det är viktigt att varje skattekrona används effektivt och att detta utvärderas och följs upp av andra än politikerna själva. Det är vi medborgarna skyldiga.
ELISABETH SVANTESSON (M)
ledamot av riksdagens finansutskott
