Per Bauhn hävdade på SvD Brännpunkt 5/8 att Socialstyrelsen ger dubbla budskap om ingrepp av andra skäl än sjukdom och som i princip inte bör finansieras med offentliga medel. Jag vill därför redogöra för de faktiska förhållandena inom detta område.

Riksdagen beslutade 1997 om riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Dessa exemplifierades med prioriteringsgrupperna I–IV. Den prioriteringsgrupp som nu diskuteras är grupp IV – vård av andra skäl än sjukdom eller skada.

Behoven i denna prioriteringsgrupp är ofta livskvalitetsrelaterade och ska enligt regeringens proposition i princip inte finansieras med offentliga medel.

Exempel på vård är bland annat kirurgiska ingrepp av kosmetisk art, omskärelse av pojkar utan medicinsk indikation och kirurgisk rekonstruktion av ”mödomshinnan”.

Det kan vara svårt att avgöra om endast livskvalitetsrelaterade behov föreligger. Varje enskilt fall bör därför bedömas efter de individuella förutsättningarna.

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om omskärelse av pojkar. Dessa ska tillämpas på sådan omskärelse som anges i 1§ Lag om omskärelse av pojkar (2001:499), det vill säga sådan omskärelse som inte anses vara hälso- eller sjukvård.

Regeringen gav 2006 Socialstyrelsen i uppdrag att analysera varför och i vilken omfattning vissa pojkar omskärs utanför hälso- och sjukvården samt att ge förslag på åtgärder för att ingen pojke ska fara illa i omskärelseverksamheten.

I rapporten från 2007 föreslog Socialstyrelsen att det, med hänsyn till barnets bästa, införs en lagstadgad rätt för pojkar att få omskärelse på icke medicinska grunder utförd inom hälso- och sjukvården och att landstingen får en skyldighet att ge pojkarna den möjligheten.

Skälen för förslaget hade sin grund i patientsäkerheten då ett antal ingrepp utförts av personer utan behörighet, med medicinska komplikationer som följd.

Socialstyrelsen kan inte besluta hur de enskilda landstingen ska fördela sina resurser. Det är landstingens ansvar att erbjuda en god hälso- och sjukvård och att göra prioriteringar.

Hälso- och sjukvården och dess personal står däremot under tillsyn av Socialstyrelsen.

GUNILLA HULTH-BACKLUND

avdelningschef, Socialstyrelsen

Gunilla Hulth-Backlund tar inte upp frågan om individens rätt till frihet. I rapporten Om omskärelse av pojkar finns en liknande undanglidande hållning. Invändningen att omskärelsen kan åsido­sätta pojkarnas rätt viftas bort med hänvisning till att ”det är en värdering och kan diskuteras”.

Men att, som Socialstyrelsen gör, hävda föräldrarnas rätt att få sitt barn omskuret är också en värdering som bör diskuteras.

Frågan kvarstår alltså: är kulturen viktigare än individen?

Per Bauhn

professor