Kärnkraftverk OL3, reaktor 3, byggs nu i Finland. Vårt grannland satsar på kärnkraften. Det borde även Sverige göra, sett ur klimatperspektiv, anser två ledamöter i Kungl Vetenskapsakademien.
Foto: ROBERT HENRIKSSON
Den hittills förda energipolitiken i Sverige visar med tydlighet att vi redan idag måste planera för utbyggnad av övrig klimatvänlig energi, det vill säga kärnkraft, om vi ska ha en rimlig möjlighet att uppnå de mål som EU och vi svenskar (alliansen såväl som oppositionen) ställer på ökad förnybar energi och minskat koldioxidutsläpp till 2020.
Det paradoxala är att det är oppositionen som förordar den största kärnkraftsutbyggnaden.
I mars 2007 antog Europeiska ministerrådet ett övergripande mål på 20 procents andel av förnybar energi år 2020 jämfört med 2005 års nivå på 8,5 procent.
Alla länder ska öka sin andel förnybar energi, men inget land ska behöva ha en större andel än 50 procent. Enligt EU-kommissionens direktivförslag uppgår Sveriges mål till 49 procent.
När det gäller minskningen av den fossila energianvändningen har två större politiska utredningar nyligen gjorts. Den av Göran Persson ledda oljekommissionen kom i juni 2006 med ett förslag som innebär 40–50 procent mind-re oljeanvändning år 2020.
Klimatberedningens förslag från mars 2008 ligger på 30 procent lägre koldioxidutsläpp år 2020 och innebär en minskning av dagens användning (175 TWh) av fossila bränslen. Men från oppositionen ligger det ett krav på 40 procent.
Oljekommissionens och klimatberedningens minskningsförslag ligger alltså i samma härad.
Sveriges totala slutanvändning av energi (inklusive överföringsförluster) för år 2007 (420 TWh) hade en sammansättning av förnybar energi med 43 procent (180 TWh), fossil energi 42 procent (175 TWh) och övrig klimatvänlig energi 15 procent (65 TWh) enligt Energimyndighetens rapport från juli 2008.
Sedan 1973 har den totala slutanvändningen av energin endast ökat med 4 procent.
I dagens energipolitiska diskussion berörs bara förändringar i två av Sveriges energianvändningsslag, ökad andel förnybar energi och minskad andel fossil energi.
Trots att den tredje energiformen, övrig klimatvänlig energi, inte debatteras är det ändå lätt att beräkna dess storlek. Eftersom summan av tre procenttal ska bli 100 procent behöver man bara känna till två av talen för att beräkna det tredjes andel.
Energieffektivisering är också en viktig del av energipolitiken som innebär mindre total slutanvändning av energi. Här spelar elen en viktig framtida roll eftersom den har förmågan att spara energi i till exempel elvärmepumpar och elpluginhybrid-bilar.
Låt oss från dessa givna siffror göra några enkla överslagsberäkningar om hur Sveriges sammansättning av olika energislag skulle kunna se ut år 2020.
Basfallet är att andelen förnybar energi ska nå 49 procent och att utsläppen av koldioxid ska minska med 30 procent jämfört med dagens situation, vilket innebär att dess andel går ner från 42 till 31 procent.
Vi antar vidare i vår beräkning att vi kan nå en energieffektivisering på totalt 20 TWh. Denna minskning med 5 procent av dagens totala slutliga energianvändning kan ske genom ökad användning av elvärmepumpar och mer användning av el inom transportsektorn, samt övrig besparing.
Vi får då som resultat att övrig klimatvänlig energi kommer att behöva ha en 20-procentig andel eller utgöra 81 TWh, det vill säga jämfört med dagens 65 TWh en ökning med 16 TWh.
Socialdemokraternas klimatplattform som Mona Sahlin presenterade i sitt sommartal den 9 augusti med krav på 40 procents minskning av koldioxidutsläppen och 30 TWh ny förnybar energi - samt ej specificerad energieffektivisering till 2020 – innebär att det kommer att behövas 80 TWh övrig klimatvänlig energi (vid antagen besparing på 25 TWh) det vill säga en ökning från dagens 65 TWh med 15 TWh. Andelen förnybar energi kommer samtidigt att uppgå till 53 procent.
Den övriga klimatvänliga energin utgörs av vår kärnkraft.
Ovanstående resonemang visar att vi redan idag måste planera för utbyggnad av kärnkraften om vi ska kunna minska koldioxidutsläppen med minst 30 procent och även i framtiden ha rimlig tillgång på energi för vår välfärd och för våra jobb.
Kungl Vetenskapsakademien anser att ur ett klimatperspektiv är kärnkraft med nästa generation teknologi ett inom överskådlig framtid överlägset bättre energialternativ än fossila bränslen.
Som ett första steg bör därför medel för kärnkraftsforskning inkluderas i regeringens kommande proposition om energiforskning.
SVEN KULLANDER, professor, ledamot i Kungl Vetenskapsakademien
HARRY FRANK, professor, ledamot i Kungl Vetenskapsakademien
