Veronica Palm

Passiviteten kostar varje dag i utebliven tillväxt.

Veronica Palm

Den nya plan- och bygglagen har nu fyllt ett år. Lagen föregicks av en sällan skådad cirkus. Lagrådet lämnade ett 150-sidigt långt yttrande med skarp kritik mot förslaget. Lagens kvalitet underkändes, inte bara av lagrådet utan av många branschföreträdare. Bristerna var för många.

Sverige står i ett läge där bostadsbristen är alarmerande i många kommuner och bostadsbyggandet lågt. Stockholms Handelskammare, bland många andra, pekar nu ut bostadsbristen och det låga bostadsbyggandet som ett av de allvarligaste hindren för tillväxten i Stockholmsregionen. Det är en verklighet som delas av de flesta av landets tillväxtorter.

Saknas det bostäder där jobben finns skapas en mindre rörlig arbetsmarknad och arbetsgivarna får svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Men trots bostadsmarknadens betydelse för jobb och tillväxt avstår regeringen från att lägga fram konkreta förslag för hur bostadsbyggandet på allvar ska kunna öka. Ökade möjligheter till andrahandsuthyrning kan givetvis vara en möjlighet att på kort sikt få fram ett begränsat antal tillfälliga bostäder. Det ger dock inga nya lägenheter och löser knappast bostadsbristen.

Regeringen, med bostadsminister Stefan Attefall i spetsen, skyller ofta och gärna det låga bostadsbyggandet på kommunerna. Det är sant och riktigt att kommunerna har ansvar för bostadsförsörjningen men det betyder inte att staten står utan ansvar. Statens uppgift är att se till att lagstiftning och regelverk fungerar för marknaden och att kommunerna har rätt förutsättningar att ta sitt bostadsansvar.

Kommunerna och byggherrarna bad om en förenklad plan- och bygglag där planeringen skulle bli enklare, snabbare och mer effektiv. I stället blev den i många stycken krångligare och ökade administrationen. Vid införandet av den nya lagen framhöll regeringen särskilt sina ambitioner om ökat bostadsbyggande, men utfallet har blivit ett annat.

Vi står fortfarande i ett läge där kommunernas möjligheter till planering och bostadsbyggande behöver moderniseras, förenklas och förtydligas samtidigt som plan- och byggprocessen behöver effektiviseras och byråkratin minska. Den lag som nu verkat i ett år går i motsatt riktning.

Det måste gå snabbare mellan idé till spaden i marken. Kortas tiden minskar kostnaderna och konkurrensens på byggmarknaden ökar.

Plan- och bygglagen behöver reformeras. Jag uppmanar därför regeringen att kalla ihop en partsammansatt och parlamentarisk kommitté med tydligt uppdrag att snabbt föreslå nödvändiga förändringar.

Det handlar om konkreta frågor kring sakägarbegreppet, informationsplikt vid bygglov och rivningsbeslut och hur start- och slutbeskeden fungerar i praktiken.

En annan viktig fråga är att klargöra länsstyrelsernas roll i samband med samhällsplaneringen. Det är även fullt rimligt att länsstyrelserna omfattas av en maximigräns för handläggningstiden av överklagade planärenden.

Det handlar också om att utveckla kommunernas verktyg för att påverka bebyggelseutvecklingen, utveckla detaljplaneinstitutet, införa kommunal förköpsrätt och att skärpa kraven på klimat- och energisnål bebyggelseplanering.

Ett viktigt uppdrag för kommittén måste också vara att se över förutsättningarna för en mer utvecklad regional samverkan vid samhällsplaneringen och föreslå former för detta. Trots att mellankommunalt samarbete och arbetspendling över allt större arbetsmarknadsregioner blir viktigare förekommer fysisk regionplanering fortfarande i liten omfattning. Regionplaneringen behöver förbättras. En kommun ska inte kunna gömma sig bakom en annan mer ansvarstagande kommun i regionen. Men regeringen ska inte heller kunna gömma sig bakom kommunerna.

För de allra flesta bedömare som ser tillbaka på det gångna året med den nya plan- och bygglagen är det uppenbart att den inte håller vad regeringen lovade. Att göra om och göra rätt kräver mod, men passiviteten kostar varje dag i utebliven tillväxt. Vi har inte råd i Sverige att försitta våra möjligheter till jobb och tillväxt. Att ta ansvar och på allvar reformera plan- och bygglagen är ett viktigt steg för ökat bostadsbyggande.

VERONICA PALM (S)

bostadspolitisk talesperson, ordförande i riksdagens civilutskott