Klimatet och Köpenhamnsavtalet var det svenska EU ordförandeskapets första prioritet. Nu pågår det sista förberedande mötet inför FN:s klimatkonferens i december och det är Danmark - inte Sverige - som tar initiativ till nya förslag. Vi menar att den danska statsministerns nya förslag för att ro Köpenhamnsmötet i hamn är ett hårt underkännande av Fredrik Reinfeldts ledarskap.

Danmark bjöds i hemlighet in till Apec-toppmötet i Singapore i helgen. Vår statsminister och EU:s ordförande blev inte ens tillfrågad. Enligt den svenska regeringen kommer inte Köpenhamnsmötet resultera i några legalt bindande åtaganden för att minska koldioxidutsläppen. Den pessimistiska attityden blir kostsam för Sverige, svenskt anseende i klimatfrågor och för statsministerns ledarskap.

Kritiken kommer även från de egna leden. Anders Carlgren skriver på DN debatt på måndagen att långsamma tjänstemannaförhandlingar gett ”vissa en förevändning att uppträda som handelsresande i pessimism”. Är det Fredrik Reinfeldt miljöministern syftar på? Fredrik Reinfeldt har de facto rest världen runt med förlorade ambitioner och uppgivna uttalanden som följd.

Redan i september ifrågasatte statsministern möjligheten att klara tvågradersmålet. Han slog tidigt fast att finansieringsfrågan inte var särskilt betydelsefull och när han träffade USA:s president var budskapet att det inte blir något bindande avtal. Sådana signaler kanske hindrar det svenska ordförandeskapet från ett totalt nederlag i hemmaopinionen, men det för knappast klimatförhandlingarna framåt. Pessimismen har svalkat ner den heta stämningen inför de skarpa förhandlingarna i december. Om detta råder inte längre någon tvekan.

Det finns många svårigheter med att åstadkomma ett ändamålsenligt avtal i Köpenhamn. Men det har fortfarande chansen att lyckas. Det är enkelt att vara handelsresande i pessimism och skylla ett misslyckande på andra länder. Men vi socialdemokrater lärde oss under förhandlingarna om Kyotoavtalet och det svenska ordförandeskapet 2001 att frigöra låsningar och fortsätta driva förhandlingarna framåt. Vi nådde resultat. Det kan Fredrik Reinfeldt också göra.

Nyckeln var då - som nu - att skapa förtroende bland den stora gruppen utvecklingsländer. Metoden var då - som nu - att gå före och visa att Sverige var berett att ta på sig större åtaganden. Då kunde andra länder följa efter. Då drev vi på processen och lade egna konstruktiva förslag - istället för att passivt invänta andra länders initiativ.

Det är pinsamt att passivitet och pessimism har gjort att Fredrik Reinfeldt har blivit omkörd av den danske statministern. Det är ett underbetyg att trots sin roll som EU:s ordförande inte blev inbjuden till Apec toppmötet i Singapore. Det krävs en snar omställning av strategi från den svenska regeringen om förhandlingarna inte ska bli ett fullbordat misslyckande i Köpenhamn.

Vi vill se en svensk statsminister som har höga ambitioner, vågar pressa världens ledare och som är beredd att kämpa ända in i mål. Vi vill att en internationell avgift på utsläpp från flyg och sjöfart införs, vi vill ha en global utsläppshandel och inrätta en global klimatfond. Fredrik Reinfeldt måste driva på för att resultatet i Köpenhamn ska bli en bred och kraftfull överenskommelse.

Flera länder, däribland världens två ledande utsläppsländer, USA och Kina, har invändningar mot de existerande förslagen för en ny klimatöverenskommelse men detta får inte hindra att driva för att målet nås och avtal sluts.

Vi vill se ett legalt bindande avtal i Köpenhamn. Att dödförklara Köpenhamnsmötet innan det ens har börjat är inte konstruktivt. Han kan inte avvakta och hoppas på att det blir lättare att nå ett avtal om något år. Lösningen är inte att sprida mer pessimism utan att tvärtom visa ledarskap som sätter press på alla andra aktörer.

ANDERS YGEMAN (S)

ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott