I dag är nästan varannan man och var tredje kvinna i Sverige överviktig och var tionde invånare lider av fetma, vilket är en fördubbling sedan början av 80-talet. Folkhälsoinstitutet föreslår därför att skatten på ”osund” mat skall höjas och skatten på ”sund” mat ska sänkas.
Det har funnits många missledda försök att ställa upp fetmafrågan i termer av ”bra” eller ”dålig” mat, snarare än bra eller dålig kosthållning. Detta leder till krav på stämningar, fettskatter, märkningar och reklamförbud.
Men precis som med gifter är det dosen som är farlig, och uppdelningen mellan ”bra” och ”dålig” mat drar uppmärksamheten från att fetman är en mycket komplex fråga.
Även de mest fruktade formerna av fetter och socker är viktiga delar av kosthållningen. Om en viss typ av mat är hälsosam kan inte avgöras utanför det sammanhang som födan intas i.
Fettskatter skulle slå hårdast mot de fattigaste, som oftast lider av störst andel övervikt, intar mest ohälsosam kost, motionerar minst och har svårast att lägga om kostvanor. För kostvanor beror inte främst på priset.

Egentligen förebådar fetmadebatten framtidens sjukvård, som går mot att bli mer förebyggande och förbättrande än bara botande till ett visst givet hälsotillsånd. Som patienter måste vi ta större del i hur vi vill forma vår kropp, genom framstegen inom medicin, bioteknik och dietik.

Faran är att man vänjer folk vid tanken att någon annan skall ta ansvar för den egna kroppen, och då uppstår nya klyftor i samhället mellan dem som kan ställa om till rätt mentalitet för den nya hälsovården, och dem som lämnas kvar i den gamla paternalistiska sjuk- och folkhälsomodellen och inte ges en chans att ta till sig de nya framstegen. Politiken orsakar just det som den skulle motverka, ojämlikhet i hälsa.
Folkhälsoinstituets förslag minskar våra chanser att göra informerade val genom att släppa fram slutsatser från vag kunskap och ta ifrån oss vårt personliga ansvar.
Kampen mot hullet borde inte handla om kalorier, folkhälsa eller vilken sorts mat vi handlar. Den handlar om självbemäktigande. Vår förmåga att välja inte bara vad vi ska äta, utan också vilka liv vi vill leva. Att kunna se sig i spegeln och passa sina utseendeideal kan bara vara en personlig triumf. För hur mycket stöd vi än må ge varandra så är nyckeln ändå att själv uppnå det som fungerar harmoniskt, där både genernas imperativ och vår storhjärnas visioner passar ihop.