Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt att stärka internationell fred och säkerhet i en globaliserad värld. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet, men innebär samtidigt nära samverkan och samarbete. Den solidaritet som finns innebär att Sverige inte skulle förhålla sig passivt om ett annat nordiskt eller europeiskt land drabbades av en allvarlig kris.
Pendeln får inte slå från internationellt till enbart nationellt.
Peter Hultqvist
Miljöförstörelse och klimathot, kontrollen och konkurrensen över naturtillgångarna, massförstörelsevapnens hot mot världsfreden, terrornätverks våldsanvändning, piratverksamhet, organiserad brottslighet och IT- och cyberteknikens utveckling är sådant som öppnar perspektiv där internationell samverkan är nödvändig för att möta och bekämpa hot.
Den kommande försvarsberedningen ska analysera Sveriges försvars- och säkerhetspolitik i en internationell miljö där hoten är komplexa, gränsöverskridande och svåra att förutse. Sveriges försvarspolitik ska utgå från att med egna militära medel slå tillbaka ett väpnat angrepp. Men försvarsförmåga är betydligt mer än så. Vi behöver ett starkare nordiskt samarbete och EU är utifrån svenskt perspektiv en viktig säkerhetspolitisk aktör. För oss socialdemokrater är FN det fundamentala organet för internationell säkerhet, men det blir aldrig starkare än vad medlemsstaterna tillåter. Vilket inte minst märks i fallet Syrien. Den transatlantiska länken är för stabiliteten i Europa nödvändig. Sveriges engagemang i den internationella miljön och bidrag till fred- och säkerhet måste även i framtiden vara starkt.
Försvarsberedningen måste ta som sin uppgift att skapa en helhet av de internationella och nationella perspektiven på säkerhet. Pendeln får således inte slå från internationellt till enbart nationellt. Fred och säkerhet bygger vi tillsammans med andra, men med ett tydligt nationellt perspektiv. Av den anledningen är det särskilt viktigt att vi på ett trovärdigt sätt kan klara ut kärnan i försvaret, det vill säga personalförsörjningen. Här återstår mycket arbete. Utan en stabil bas på nationell nivå riskeras vår säkerhetspolitik.
Därtill finns en del nya perspektiv att studera. Utvecklingen i Arktis där det finns ett ökat intresse för att utvinna naturtillgångar är något som ställer ökade krav på nordiskt samarbete. Både statliga och privata aktörer agerar för att värna sina intressen. Ryssland markerar med krav på gränsförändringar och förstärkningar av sina väpnade styrkor i Murmanskområdet. Samarbetet där det finska, norska och svenska flygvapnet kontinuerligt övar gemensamt på Nordkalotten är i detta perspektiv viktigt. En central uppgift för försvarsberedningen är att analysera hur ett djupare och än mer utvecklat samarbete mellan de nordiska länderna kan bidra till fred och säkerhet.
Tillsammans med de åtta andra nationerna har Sverige ett ansvar för förhållandena i och runt Östersjön. Miljöförstörelse är fortsatt ett påtagligt hot. Priset för fler utsläpp och olyckor kan bli katastrofala. Inte minst kan det få säkerhetspolitiska konsekvenser. Frakterna på Östersjön ökar inte minst ryska olje- och gas transporter. Vikten av att samtliga länder runt Östersjön öppet och seriöst samverkar för maximal säkerhet är mycket tydlig. Från svenskt försvarsstrategiskt perspektiv är naturligtvis situationen kring Gotland särskilt viktig vilket också kräver politiska slutsatser.
Den utveckling av militär förmåga vi kan konstatera i Ryssland är något som försvarsberedningen måste närma sig med stort allvar. Det handlar om en ökning av försvarsutgifterna från 2,9 procent av BNP 2011 till 3,9 procent 2014. Samtliga ryska vapenslag omfattas av förmågelyft i tidsperspektivet 2020 – 2025 som omvärlden, däribland Sverige, måste förhålla sig till. Den militärreform som genomförs ger resultat och tyvärr så väljer nu ledande ryska företrädare, som exempelvis generalstabschefen Makarov, ett oacceptabelt språkbruk i förhållande till vårt grannland Finland och kallar bland annat dess militära övningsverksamhet för ett ”hot” mot Ryssland. Med hänvisning till nordisk samhörighet borde även den svenska regeringen offentligt ha markerat mot detta.
Försvarsberedningen måste göra en säkerhetspolitisk analys som grundar sig på både utvecklingen i vårt närområde och i en bredare internationell mening. Det som nu inte får ske är att den styrs av förbestämda ekonomiska hänsynstaganden låsta av den borgerliga regeringen. I så fall undermineras försvarsberedningens arbete.
PETER HULTQVIST (S)
ordförande i riksdagens försvarsutskott
