”Pellnäs går över gränsen”

”Först existerade ingen öst-västkonflikt eftersom Rysslands strategiska intressen bara fanns i söder”, påstår Pellnäs att jag skrivit. Det är bara det att det jag skrev i SvD var precis tvärtom. ”I svensk debatt har förutsatts att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande och den är central.” Han har också fel när han påstår att min syn är eller har varit att ”Sverige bäst försvaras i Afghanistan”. Tvärtom har jag sedan jag tillträdde talat om försvarsmaktens dubbla och sammanhängande uppgifter, att värna Sverige och att delta i insatser internationellt för att sprida fred och säkerhet. Dessa båda uppgifter är ömsesidigt förstärkande. Sverige har inte längre ett försvar som bygger på enbart övning, utan på reella insatser i skarpa lägen. Genom samverkan med andra stärks Sveriges försvarsförmåga.

Det är genom att kraftfullt betona hotet från Ryssland och plädera för återgång till ett gammalt försvar som ligger helt vid sidan av det Försvarsmakten själv förespråkat i bl.a. perspektivplaneringen som Pellnäs bygger sina artiklar. Men att återgå till en äldre försvarsstruktur och bredd ger successiv uttunning av förmågedjupet. Att hålla fast vid en äldre försvarsstruktur går ut över tillgängligheten och förmågan att möta hot här och nu.

När hela krig utspelar sig på en veckas tid borde det vara uppenbart att den svenska strukturen, med storleksordningen 10.000 man tillgängliga inom ett år, måste förändras.

Men det är inte försvarsförmågan i sig som är central i Pellnäs artikel, det är istället lokalisering av regementen. Själv anser jag att inte bara Gotland, utan hela Sverige skall kunna försvaras. Det sker genom snabbt tillgängliga och rörliga förband - oavsett var dessa produceras. Att nå ökad tillgänglighet kräver betydande reformering av försvarspolitiken och av försvarets organisation.

Försvarsdebatten saknar ofta just den sakliga grund som krävs när en ny inriktning ska fotas. Då räcker inte mediala utrop, utan krävs djupgående analyser av den typ som försvarsberedningen två gånger levererat och som UD och FÖ nu arbetar med att uppdatera och fördjupa.

Det är de facto fundamentala skillnader mellan Kaukasus och Östersjöområdet. Den europeiska säkerhetsordningen är utvidgad till att omfatta Estland, Lettland och Lithauen. Det är inte ”opassande” att ifrågasätta betydelsen av Natomedlemskapet, som Pellnäs påstår, men det är osakligt att bortse från medlemskapets betydelse. Det devalverar dessutom utan grund betydelsen av Natostadgans artikel 5 och står för övrigt i bjärt kontrast till de rop på svenskt Natomedlemskap, som också framförts i samband med kriget i Georgien.

Sverige känner förhållandevis väl den ryska militära kapaciteten och dimensioneringen. Sverige känner också förhållandevis väl på vilken sorts utvalda förband Ryssland satsar. Detta och försvarsberedningen ger en rimligt god bild både av vad Ryssland har förmåga och kapacitet att utföra. Men det finns nu av uppenbara skäl anledning att göra en uppdatering och en fördjupad analys av situationen med anledning av kriget i Georgien.

Sten Tolgfors

Försvarsminister