Sverigedemokrater gör ofta programmatiska uttalanden

Anne Ramberg

Riksdagsledamoten Kent Ekeroth är arg (Brännpunkt 11/10). Skälet är att jag kritiserat det politiska nominerings- och valsystemet av nämndemän och som illustration angivit det olämpliga i att nämndemän från Sverigedemokraterna medverkar i till exempel migrationsmål. Det föranleder följande kommentarer.

En nämndeman, tillika företrädare för Sverigedemokraterna, som anser att mångkultur och islamisering är grunden till Anders Behring Breiviks massmord i Norge, bör enligt min mening inte få fortsätta sitt uppdrag. En sådan person är inte lämplig att verka som domare.

Nämndemännens främsta uppgift är att ge legitimitet till domstolsprocessen. Eftersom nämndemännen, precis som de lagfarna domarna, ska utgöra garanter för att domstolarna värnar rättsordningen i ett öppet och demokratiskt samhälle, ska rättens ledamöter inte företräda diskriminerande och extrema åsikter. Detsamma får anses gälla personer som begått brott som inte är av mindre allvarlig art.

Även om nämndemannauppdraget inte är något partipolitiskt kommunalt förtroendeuppdrag innebär det politiska nominerings- och valsystemet (kommun- respektive landstingsfullmäktige) fortfarande att nämndemän utses av de politiska partierna som i allt väsentligt väljer bland sina egna. Nämndemän är således i stort sett politiskt valda. Det tycker jag från principiell utgångspunkt är fel. Ingen domare i vårt land bör utses på politiska meriter. En sådan ordning innebär att domarmakten riskerar att inte uppfattas som helt fristående från den politiska makten.

Systemet med uttalat partipolitiska bindningar kan i förlängningen leda till rättsosäkerhet, politiskt färgade domar och ett rubbat medborgerligt förtroende inte bara för den enskilda rättsprocessen, utan även för det svenska rättssystemet i stort.

I de flesta brottmål, liksom i familjemål och förvaltningsrättsliga ärenden, finns risk för att domare utan juridisk utbildning sätts att avgöra mål och ärenden som både är juridiskt mycket komplicerade och vars avgörande ofta medför långtgående rättsverkningar för den enskilde. Sådana avgöranden är svåra. Och ibland kan den allmänmänskliga erfarenheten vara till god hjälp. För detta krävs kloka människor.

Men den klokskapen är inte partipolitiskt betingad. Man blir inte en bättre domare därför att man har en viss politisk uppfattning. I vissa frågor är ett partipolitiskt bagage alldeles särskilt olämpligt. Så är fallet när det utseende politiska partiet driver ståndpunkter av extremt slag och som går på tvärs med den grundsyn som ligger till grund för den i målet aktuella lagstiftningen.

Exempel på detta är nämndemän som ger uttryck för invandrarfientliga åsikter eller fientliga åsikter om minoritetsgrupper (till följd av etnicitet, sexuell läggning, kön, handikapp, etc). Sverigedemokrater gör ofta programmatiska uttalanden av sådant slag. Sådana personer skall inte sitta på mål där den enskildes fall skall prövas mot en lagstiftning som vilar på helt andra utgångspunkter. En person med sådan grundsyn uppfyller inte de för alla domare gällande kraven på oberoende och opartiskhet. Partiprogrammets extrema evangelium blir lätt styrande i dömandet. Detta gäller även om de till följd av demokratiska valprocessen är representerade i demokratiskt valda församlingar. De är likväl olämpliga för domarrollen.

ANNE RAMBERG

generalsekreterare, Sveriges advokatsamfund