Maud Olofsson ska ha beröm för att hon är ärlig och så tydligt innan valet, istället för efter, talar om att Centerpartiet släpper integritetsfrågorna. Inför förra valet lovade Centern och inte minst mitt eget Folkpartiet att stå upp i integritetsfrågor. När det kom till FRA-omröstningen var det bara riksdagsledamoten Camilla Lindberg (FP) som faktiskt kom ihåg och följde de löftena.

FRA-omröstningen satte fingret på två saker:

Att partierna inte går att lita på i integritetsfrågor, och att vi istället får vända oss till enskilda, självständiga, riksdagsledamöter. Samma sak gäller inför valet i år. Väljare som vill stärka integriteten i Sverige måste hitta riksdagskandidater de kan lita på.

Det sistnämnda, att någon kandidat de kan lita på, upplever många väljare också som ett problem. Riksdagsledamöter, inte minst från Centerpartiet, som hade haft en väldigt hög svansföring i integritetsfrågor vek i FRA-omröstningen ner sig för partipiskan.

För att undvika samma situation efter valet i den nu klart viktigaste integritetsfrågan, EU:s datalagringsdirektiv, lanserade under våren Camilla Lindberg och jag ett väljarkontrakt. Alla riksdagskandidater som skriver under det lovar och försäkrar att rösta mot ett införande av direktivet i Sverige.

Om EU:s datalagringsdirektiv, som drevs fram av Thomas Bodström (S) när han var justitieminister, införs i Sverige innebär det att alla mobilsamtal, alla sms, alla in- och avloggningar på internet kommer sparas och göras tillgängliga för en del statliga myndigheter. Myndigheterna kommer att kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig och vilken typ av kommunikation som användes.

I EU-parlamentet har det röstats igenom ett förslag om att utöka direktivet med att innefatta alla sökningar i sökmotorer på internet. Allt du googlar ska alltså också lagras och göras tillgängligt för staten.

Även utan detta tillägg så går direktivet alldeles för långt. Syftet är gott, att bekämpa brott. Men vägen till helvetet är kantat av goda intentioner. Gränsdragningen mellan att bekämpa brott och försvara vår integritet är inte lätt, det medger jag. Att utsättas för brott är också en grov kränkning av vår integritet. Men det försvarar inte att staten ska kunna kartlägga nästan hela våra liv. Förutom att vi har en rätt till ett privatliv, har historien visat att det är väldigt farligt att låta staten få för stor makt.

Flera ledande företrädare för Centerpartiet var aktiva i debatten om datalagringsdirektivet under våren och början på sommaren och menade att man skulle stoppa det. På frågan om det innebär att de faktiskt tänkte skriva under kontraktet och rösta nej i riksdagen, eller stoppa det i regeringen, så var svaret nej.

Direktivet borde, enligt EU:s regler, redan varit infört i Sverige och frågan kommer upp i riksdagen direkt efter valet. Vilka personer som då sitter där kommer fälla avgörandet. Hittills har det mest varit prat från partierna och politikerna om att ”värna integriteten”. Men de kandidater som skrivit under väljarkontraktet mot datalagringsdirektivet kan inte bara snacka, de måste hålla vad de lovat.

Och du som gillar Centerpartiet har faktiskt tre kandidater att välja på. Tre centerpartistiska riksdagskandidater har skrivit under väljarkontraktet. Totalt för alla partier är det över hundra stycken. Flest hittar du hos Folkpartiet och inga alls hos Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Ställer väljarna krav på sina kandidater kommer det säkert att bli fler som skriver under och efter valet kan det sitta ett antal riksdagsledamöter som kommer att rösta mot datalagringsdirektivets införande i Sverige. Oavsett vilket block som vinner.

MATHIAS SUNDIN (FP)

riksdagskandidat i Östergötland

initiativtagare till www.nejtilldatalagring.se