Partierna har delat Sverige

Valrörelsen är i gång och återigen bortprioriteras frågor om rasism och diskriminering. Skulden för den misslyckade integrationen läggs på föreställda brister hos invandrade personer och deras barn.
Förklaringen till detta är inte okunskap hos politiker eller brist på information hos väljarna.

Utredningens underlag visar att det handlar om diskriminering inom det politiska systemet med vars hjälp ett privilegiesystem på etnisk basis har bitit sig fast i det svenska samhället.

Ett effektivt sätt att upprätthålla de privilegier som bygger på en hierarkisk ordning är att förneka att en sådan ordning existerar. Följaktligen ses inte diskrimineringen som en politisk fråga där väljarna kan agera och ta ställning.
I maktens verklighetsbeskrivning råder jämlikhet och meritokrati, diskrimineringen är ett undantag och den etniska ojämlikheten ett övergående problem.

Osynliggörande, nedtystanden och förringande har i utredningens rapporter identifierats som viktiga komponenter i en förnekandets strategi, som syftar till att bevara en privilegierad position inte bara inom politiken utan i alla samhällsområden.
Diskrimineringen består inte av isolerade handlingar utan ska ses inom ramen för ett privilegiesystem som ger fördelar till vissa grupper på bekostnad av andra.

Det är således genom diskriminering som samhällets ojämlikhet kan bestå, fördjupas och beslöjas.

Integrationspolitik, som var tänkt som en generell politik för alla oavsett bakgrund, har i praktiken resulterat i en särpolitik för ”de andra” och i ett systematiskt osynliggörande av den etniska ojämlikheten på andra politikområden.
Alla partier som har beslutat den nya integrationspolitiken 1997 bär ett ansvar för dess förödande konsekvenser för den sociala sammanhållningen i Sverige.

Partierna bär ansvaret för ett delat Sverige där en ökande andel av befolkningen slentrianmässigt definieras utanför samhällets gemenskap.

Integrationspolitiken måste skrotas och ersättas med en ny agenda för jämlikhet och social sammanhållning som kan adressera hur diskriminering och exkludering ser ut i dagens Sverige.
Arbetet mot den strukturella/
institutionella diskrimineringen innebär därför en generell omstöpning av maktrelationerna i samhället som på lång sikt kommer att gynna alla, men på kort sikt tvingar de med makt och inflytande att dela med sig.
En sådan förändring kräver långsiktiga insatser på flera nivåer i samhället.

Utredningens tretton rapporter, som har engagerat cirka hundra forskare, visar att den strukturella/institutionella diskrimineringen sällan är en isolerad företeelse, utan verkar i samspel mellan olika samhällsområden och institutioner.
Arbetet mot diskrimineringen måste vara områdesspecifikt och samhällsövergripande och organiseras med olika samverkande metoder.

En förutsättning för ett framgångsrikt arbete är att de diskriminerades röster tas på allvar. Målet är att skapa förutsättningar för ett jämbördigt deltagande på alla samhällsarenor.

Tillsammans med utredningens andra förslag ska de förslag som här presenteras garantera ett omedelbart och långsiktigt motverkande av diskriminering och främjande av social sammanhållning:

• En ny politik. Vi föreslår att integrationspolitiken skrotas och en ny och generell politik för social sammanhållning antas. Denna politik måste ha två grundläggande mål: att minska socioekonomiska klyftor mellan olika grupper och att främja lika möjligheter och likvärdigt utfall utifrån meriter och arbetsinsats för alla oavsett etnicitet, kön, religion, sexuell läggning, ålder och andra ”andrafierande” orsaker.
• En ny central myndighet för lika möjligheter och likvärdiga utfall. Vi föreslår att en ny central myndighet inrättas för att garantera lika möjligheter och likvärdiga utfallet för alla medborgare. Denna myndighet ska bland annat granska och utvärdera lokala och centrala myndigheters beslut och verksamhet ur ett diskrimineringsperspektiv samt bistå med rekommendationer till myndigheter och regering och ansvara för en nationell uppföljning och utvärdering av den strukturella/ institutionella diskrimineringens tillstånd.
• En forskningsstiftelse med fokus på strukturell/institutionell diskriminering. Arbetet mot diskriminering fordrar en ständig kunskapsutveckling som ska garanteras av ett oberoende forskningsorgan.
• Facklig insyn i hela rekryteringsprocessen samt obligatoriska kravprofiler vid rekrytering ska införas.
• Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Domstolsverket och kriminalvården får i uppdrag att igångsätta omfattande vidareutbildning om strukturell diskriminering/institutionell rasism med fokus på hur denna yttrar sig
i rättsväsendet.
• Krav på kunskap om strukturell/institutionell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet skrivs in i examensförordningen för folkhögskollärarexamen, juris kandidatexamen, läkarexamen, lärarexamen, social omsorgsexamen, socionomexamen samt studie- och yrkesvägledarexamen.
• För statsbidrag till stora ideella organisationer ställs ett villkor att organisationen aktivt ska arbeta mot diskriminering samt aktivt arbeta för ökat deltagande av personer med utländsk bakgrund.
• Kommunerna ska ha skyldighet att ha integrationsprojekt riktade till icke-marginaliserade och icke- stigmatiserade förorter.
• Irreguljära immigranter ges tillgång till subventionerad vård och mediciner i samma utsträckning och på samma villkor som asylsökande.

Arbetet mot diskrimineringen är en ödesfråga i Sverige. Utredningens arbete visar att makteliternas problembeskrivningar i dag utmanas av vetenskaplig forskning, kritiska röster och ovedersägliga fakta.

Det har skett ett paradigmskifte och det är ytterst tveksamt om personer med invandrarbakgrund och deras barn är beredda att återigen bli föremål för röstfiske och populistiska spel.

Partiernas misslyckande att erbjuda kraftfulla och hållbara lösningar till den strukturella/institutionella diskrimineringen är att strunta i en viktig del av väljarkåren, inte minst förstagångsväljare.
På lång sikt innebär det ett historiskt ansvar för de etniska orättvisorna i Sverige och dess följder.
Därför är arbete mot diskrimineringen en av de viktigaste uppgifterna för en regering – oavsett färg.