Henry Montgomery och Joakim Westerlund

Det råder ingalunda någon enighet bland forskare om att psi-fenomenet nu kan betraktas som statistiskt bevisat.

Henry Montgomery och Joakim Westerlund

Finns tankeöverföring? Från professor Etzel Cardeñas artikel på SvD Brännpunkt 31/10 ges läsaren intrycket att svaret på frågan i princip är ja. Cardeña hänvisar till en artikel i den prestigefyllda tidskriften Psychological Bulletin som enligt artikelförfattarna visar ett starkt statistiskt stöd för tankeöverföring (ofta kallat psi) där slumpfaktorn beräknats till mindre än 1 på 10 miljoner.

Vi är starkt kritiska mot att man kan dra så säkra slutsatser om psi. Vi har båda specialiserade kunskaper inom området som forskare (Westerlund under många år) och som sakkunnig vid tillsättandet av professuren i parapsykologi vid Lund universitet (Montgomery).

Artikeln i Psychological Bulletin är en genomgång av 29 studier som använt den så kallade Ganzfeldmetoden. Denna metod går ut på att en ”sändare” sitter och tittar på en slumpmässigt utvald videofilm, samtidigt som en ”mottagare” (på en annan plats och i ett avslappnat och drömliknande tillstånd) pratar på om sina intryck. Därefter ”väcks” mottagaren som sedan får matcha sitt prat och sina upplevelser mot fyra filmer – den som visades för sändaren samt tre andra, även dessa slumpmässigt utvalda, filmer. Slutligen rangordnar mottagaren filmerna efter hur lika de var pratet/upplevelserna och om den högst rankade filmen visar sig vara den som sändaren hade tittat på räknas resultatet som en ”träff” och i annat fall som en ”miss”. Om mottagaren svarar slumpmässigt så får han eller hon i långa loppet 25 procent träffar. Den genomsnittliga träffprocenten i de 29 studierna var 32,2 procent och skiljer sig statistiskt signifikant från ett slumpmässigt resultat. Samtidigt bör nämnas att det var en stor variation i träffprocent mellan olika studier, med ett antal studier som hade lägre procent träffar än vad man kan vänta sig slumpmässigt.

Trots de bestickande resultaten i Psychological Bulletin artikeln råder det ingalunda någon enighet bland forskare om att psi-fenomenet nu kan betraktas som statistiskt bevisat. Slutsatserna i Psychological Bulletin har kritiserats av andra forskare med publikationer i samma tidskrift. Det finns en rad anledningar till skepsis.

Till exempel finns det inga garantier att alla studier som inte gett lyckade resultat har publicerats, vilket innebär att de inte är medtagna i forskningsöversikten. Vidare finns inte heller garantier för att metodologiska misstag inte begåtts i enskilda studier. Fusk med data kan dessutom inte uteslutas, ett problem som också gäller forskning inom andra områden. Det finns gåtfulla variationer i resultaten från olika genomgångar av psi-studier. En annan genomgång av tidigare Ganzfeldstudier, också publicerad i Psychological Bulletin, gav inget statistiskt stöd för psi. Det verkar också finnas variationer bland forskare i hur framgångsrika de är att finna belägg för psi. Den ene av oss (Westerlund) har efter många års forskning inte hittat något hållbart stöd för att psi skulle vara en realitet. Vidare pågår en debatt om vilken statistisk metodik som skall tillämpas inom den parapsykologiska forskningen. Statistik och hypotesprövning är svårt, som de nio psi-kritiska Lundaforskarna skrev i sin Brännpunktartikel.

Cardeña skriver att psi inte är ”övernaturligt” eftersom många människor tycker sig ha varit med om ”oförklarliga” händelser som kan beskrivas som parapsykologiska upplevelser. Han borde ha nämnt en undersökning av Westerlund, Parker, Dalkvist och Hadlaczky (2006) som visade att försöksdeltagare i Ganzfeldundersökningar har lika lätt att hitta slående likheter mellan pratet och filmen som sändaren tittat på som de har för att hitta slående likheter mellan pratet och en film som sändaren inte tittat på! Människor är väldigt duktiga på att se mening i det slumpmässiga, även när meningsfullheten gäller något ”övernaturligt”. Det är alltså mycket vanskligt att använda människors berättelser om till synes oförklarliga händelser som belägg för att psi existerar.

Vi vill inte säga att parapsykologi är en pseudovetenskap. Vedertagen vetenskaplig metodik har använts i många hundra psi-studier. Ändå saknas vetenskaplig grund för att betrakta psi som ett etablerat fenomen. Det finns alldeles för mycket oklarheter i korrektheten hos åberopad evidens för psi och det råder för stora variationer i erhållna forskningsresultat. Vad som behövs är en experimentell paradigm som reliabelt och konsekvent ger en psi-effekt. Där är vi definitivt inte nu.

HENRY MONTGOMERY

professor emeritus i kognitiv psykologi

JOAKIM WESTERLUND

docent i psykologi