Djuren i den svenska pälsuppfödningen lider av allvarliga djurskyddsproblem som har varit kända under lång tid. Det är nu hög tid för svenska politiker att ta djurens lidande på allvar. Regeringen måste se till att se att pälsindustrin följer djurskyddslagen och internationella överenskommelser.
I Sverige föds varje år cirka 1,5 miljoner minkar och 2000 chinchillor upp inom pälsindustrin. Djuren hålls i små burar och deras levnadsvillkor skiljer sig mycket från det liv de är anpassade för.
Djurhållningen har under många år kritiserats från experthåll, eftersom den strider mot djurskyddslagen och i stor utsträckning skapar beteendestörningar hos djuren. Djurskyddslagen slår fast att djur som hålls i fångenskap ska ges möjlighet att bete sig naturligt och att de ska hållas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa (4:e §).
Redan 1990 konstaterade Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap att pälsnäringen inte lever upp till djurskyddslagens krav när det gäller minkar. Undersökningen visade att minkhållningen visserligen uppfyllde djurskyddslagens krav i fråga om djurhälsa, men att minkarna inte gavs möjlighet att bete sig naturligt och att det ledde till att de utvecklade hög grad av beteendestörningar. I en uppföljande rapport 1996 framfördes kritiken på nytt, eftersom problemen inte hade åtgärdats.
Jordbruksverket kom några år senare fram till samma resultat: minkarna uppvisade allvarliga beteendestörningar som indikerade att uppfödarna inte följde djurskyddslagen. Slutsatsen blev att jordbruksverket ansåg att de traditionella bursystemen för pälsfarmningen måste avvecklas. En statlig utredning konstaterade sedan 2003 att hållningen av minkar måste förändras. Utredningen föreslog att minkindustrin senast 2010 skulle ha utvecklat sin djurhållning så att beteendestörningarna upphört. Om så inte skedde, ansåg utredningen att hållningen kunde förbjudas helt eller delvis.
Även inom EU har man undersökt hur pälsnäringen håller minkar. En expertrapport har konstaterat att hållningen leder till att djuren utvecklar beteendestörningar. Den konstaterade att minkarna inte gavs möjlighet att klättra, simma eller utföra andra för minkar viktiga beteenden.
Forskning har visat att simning har ett stort värde för minken som en berikning av miljön. Tillgång till simvatten under uppväxtperioden leder till att minkvalparna utvecklar ett rikare lekbeteende. Det leder i sin tur till att minkarna som vuxna uppvisar färre beteendestörningar.
En svensk forskningsstudie har visat att dagens burhållningssystem inte ger minkarna möjlighet att bete sig naturligt. Hela 85 procent av de minkar som ingick i studien uppvisade beteendestörningar. Om de gavs möjligheter till berikad sysselsättning minskade beteendestörningarna markant. Minkarna föredrog att sysselsätta sig med simvatten.
Chinchillor hålls idag i gallerburar på omkring 40 x 40 x 40 cm. Vid en granskning av chinchillahållningen fann Jordbruksverket att industrin inte lever upp till de krav som finns gällande burstorlek, burgolv, burinredning, bäddmaterial, bolåda och sysselsättning i Europarådets konvention om skydd av animalieproducerande djur rörande pälsdjur.
Jordbruksverket ansåg att detaljregler skulle tas fram för hållningen. Myndigheten har senare tagit fram förslag på detaljregler, men de har ännu inte trätt i kraft – trots att det har gått sju år sedan beslutet fattades.
Det är hög tid att åtgärda de problem man länge känt till när det gäller pälsdjursuppfödningen. Vi anser att regeringen omgående måste se till att djurskyddslagen och internationella överenskommelser följs av industrin. Minkar och chinchillor måste kunna få utlopp för sin lagstadgade rätt till naturligt beteende.
JOHAN BECK-FRIIS
leg veterinär
LOUISE HERNANDER
biolog med inriktning etologi och djurvälfärd
JOHAN LINDSJÖ
leg veterinär
SIVERT LINDSTRÖM
professor emeritus i cellbiologi
OLLE RYDELL
leg veterinär, länsveterinär
SVERRE SJÖLANDER
professor emeritus i zoologi
