De tragiska händelserna vid Karolinska universitetssjukhuset har skakat om oss alla och särskilt svår är nu situationen för de drabbade föräldrarna och den ansvarige läkaren.

Men för att patienter i livets slutskede och deras närstående skall kunna känna sig trygga att den palliativa vården är till för att lindra lidande och inte ta deras liv, så måste alla detaljer i fallet klarläggas.

Vi som dagligen arbetar i palliativ vård vet att lagen tillåter oss att avsluta livsförlängande behandling som inte är till nytta och avstå från att sätta in behandling som inte förbättrar patientens livskvalitet.

Med lagens stöd får vi använda morfin för att lindra smärta och lugnande medel för att lindra ångest och oro i doser som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet lindrar symptom.

Lagen förbjuder oss att ge dessa läkemedel i doser som avsiktligt förkortar livet. När det senare ändå sker är det inte palliativ vård utan en straffbar handling.

Jag blir därför bekymrad när ledande företrädare för läkarkåren i media uttalar att ”utan att veta vad som hänt så handlar det här om palliativ vård” (Eva Nilsson-Bågenholm), ”om läkaren vet att patienten skall avlida är det inte lika viktigt att dosera exakt rätt” (Nils Lynöe), ”nu har det hänt som inte skulle ha hänt om vi haft tydliga riktlinjer” (Barbro Westerholm), ”läkaren följde normala och välutprövade rutiner” (Stefan Engqvist) samt ”ett problem är definitionen av mänskligt liv” (Hugo Lagercrantz).

Sådana uttalanden grumlar bilden av vad palliativ vård är och skapar därmed berättigad oro hos patienter, närstående och allmänhet.

Palliativ medicin bygger på respekt för livet och alla människors unika och lika värde under hela livet. Vi definierar inte bort vissa svaga människor som icke-människor. Vi bedriver en komplex verksamhet där vi tar till vara patientens och närståendes fysiska, psykologiska, sociala och andliga behov.

Vi följer de många nationella och internationella riktlinjerna inom vårt område, t.ex. Läkarsällskapets riktlinjer om palliativ sedering, och är noggranna i vår läkemedelsutövning. Vi vill ge livshjälp så länge livet varar och inte dödshjälp. Därför är det viktigt att få veta vad som hände på Karolinska universitetssjukhuset. Var det verkligen pallliativ vård?

CARL-MAGNUS EDENBRANDT

överläkare, docent, medicinsk chef SAH

Universitetssjukhuset MAS Malmö

ordförande i Sydsvensk Förening för Palliativ Medicin