Idag börjar rättegången mot de två tunnelbanepoliser som misstänks för bland annat olaga tvång efter en incident vid Hornstulls station förra året. Hela historien kom fram i ljuset efter att de foton och video som poliserna tvingat Jesper Nilsson att radera återskapades och hamnade i en bloggpost på internet. Snabbt spred sig hashtaggen #gategate på twitter och bloggen lästes hundratusentals gånger. Nu ska rättvisa skipas i fallet.
Problemet i historien är dock inte främst att två poliser är rötägg eller att de har haft en dålig dag på jobbet. Problemet är att avgiftssystemet givit oss ett underjordiskt övervakningssamhälle i tunnelbanan. Ett samhälle där kontrollkostnaderna skenar, papperslösa invandrare jagas och betalande resenärer registreras och riskerar att utsättas för våld.
En februarikväll förra året går Jesper Nilsson från sitt kontor vid Hornstull i Stockholm. Efter att han betalat i spärrhytten och är på väg mot rulltrapporna så ser han hur två vuxna civilklädda män trycker upp två unga pojkar mot väggen. Han tar upp kameran och fotar, varpå de båda männen – som visade sig vara poliser – tar hans kamera och slutligen hotar med ett påhittat brott mot narkotikalagen om han inte raderar bilderna. Jesper går till slut med på det hela, men bilder och film kan återskapas och poliserna åtalas för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel.
Upprinnelsen till situationen var att de två unga killarna inte hade biljett, vilket är ett vanligt skäl till incidenter i kollektivtrafiken. Varje gång avgiftstrycket i kollektivtrafiken ökar, vare sig det är borgerlig eller rödgrön majoritet i landstinget, kommer larmen om ökad plankning som ett brev på posten. Sambandet mellan höjda biljettavgifter och plankning ignoreras: att människor tvingas planka när de inte har råd att betala avgifterna. Istället bygger man om spärrarna, ökar kontrollerna och tar i med hårdhandskarna. Utan resultat.
Till de hundratals miljoner kronor som årligen går till spärrar, biljettkontroller och nya betalsystem kan vi också lägga en del av polisens budget. Trots att det bolagiserade SL anlitat Securitas för att sköta kontrollen så förekommer det att poliser delar ut ordningsböter vid spärrlinjen. Det var just det som hände på Hornstull i februari förra året. Spekulationerna har varit många kring varför men enligt en användare på nätforumet Polisman.se är det ett sätt att få en ”pratstund” och en chans till visitering av resenärer man inte har någon konkret brottsmisstanke mot. Från att bara handla om att kontrollera biljetter så har spärrlinjen blivit en utpost för myndighetskontroll. Kontrollen smittar av sig och börjar tas i bruk på fler sätt än som var tänkt från början.
Biljettrazzior används som metod för att jaga papperslösa flyktingar, med poliser som följer med kontrollanter och kollar papper. Eftersom polisen inte kan stoppa människor och kolla om de har uppehållstillstånd enbart baserat på utseende så blir spärrlinjen och biljettrazzian ett slags interna tullstationer. Fenomenet har uppmärksammats av organisationen Ingen Människa Är Illegal (IMÄI), och Planka.nu bidrar regelbundet genom IMÄI med färdbevis till de som riskerar mer än en tilläggsavgift vid kontrollerna.
Den betalande medborgaren är också utsatt. Det nya SL Access-systemet lagrar detaljerade uppgifter om individens resmönster i kollektivtrafiken utan tidsbegränsning, Hur du reser, vart och när. Spärrlinjen har också blivit ett fysiskt hot mot resenärerna. De nya spärrarna hade 2010 skadat minst 157 människor så svårt att de hört av sig till SL om saken, och mörkertalet är antagligen stort. Spärrvåldet slår blint mot resenärer, och du kan bli klämd om du är för långsam eller på väg ut i normal takt.
Med en avgiftsfri kollektivtrafik skulle mycket av dagens integritetskränkande system kunna skrotas. Förutom att en hel massa miljoner skulle kunna användas till att köra trafik, papperslösa skulle slippa bli jagade och betalande resenärer skulle slippa riskera att bli skadade och få sina resmönster kartlagda så tror vi att den största vinsten ligger i byte av visioner. Den nuvarande visionen liknar ett 1984 i tunnelbanan: där den nyspråksklingande ”Trygghetscentralen” har total koll på resenärerna via ”trygghetskameror” och där man hela tiden försöker bygga större fortliknande spärrar måste bytas ut. Istället skulle man öppna upp kollektivtrafiken för alla, slopa avgifterna och bygga ut kollektivtrafiken så att den verkligen skulle kunna konkurrera med bilismen.
CHRISTIAN TENGBLAD
aktiv i Planka.nu
