Marknaden måste vårdas och utbytesprocessen på marknaden ständigt utvärderas och styras mot välståndsmålen.

Kjell Mårtensson

Var och en som kan applicera multiplikationstabellen på stora tal kan förstå att nuvarande regler för utbytet på marknaden inte är hållbart.

Om alla människor på jorden får samma levnadsvanor som vi i Sverige, skulle vi grovt räknat behöva tre jordklot, men vi har bara ett. Orsaken till att vi kan fortsätta att leva som vi gör är att vi inte behöver betala för alla kostnader som är förknippade med de varor och tjänster vi konsumerar. Det finns en skillnad mellan de verkliga kostnaderna för att framställa våra nyttigheter och det pris vi betalar, en subvention! Hela vårt samhällsbygge är ”hypersubventionerat” i och med att vi inte betalar för allt vi konsumerar. Vi håller på att bygga upp en gigantisk ”bubbla” genom att vi i den rika delen av världen överkonsumerar resurser. En ”bubbla” som består av en alltmer förstörd natur.

De ekonomiska modellerna som används vid analyser på både samhälls- och företagsnivå är behäftade med ett strukturellt fel. När de ekonomiska modellerna exkluderar för oss alla livsavgörande faktorer, fortplantar sig dessa felsignaler in i olika beslutssituationer i regeringskansliet, hos myndigheter, företag och när vi konsumenter gör våra val. Priset ger oss alla en felaktig bild som får ödesdigra konsekvenser. Fel produkter utvecklas, felaktiga produktions- och distributionsmetoder används och dessutom hindrar det kreativa entreprenörer att presentera nya lösningar.

I en artikel, ”Building a Green Economy”, i The New York Times, 5 april 2010 skriver Paul Krugman om marknadseffektivitet och klimatförändringar. Han menar att det inte finns någon grund att anta att en fri marknad i sig leder till en rättvis fördelning eller välstånd. En central fråga han ställer sig är vad som händer om jag köper en vara eller tjänst för att den gör nytta för mig, men under tillverkningsprocessen av varan uppstår utsläpp som förstör andra människors dricksvatten? När det finns kostnader som marknadsaktörer orsakar andra utan att betala något pris för dessa, leder det till att utbytesprocessen på marknaden blir ineffektiv. Marknadsaktörer kommer att fatta sina beslut utifrån en felaktig kostnadsbild.

Hur ska vi hantera de negativa externaliteterna? Det är illa nog när utbytesprocessen på marknaden medför att dricksvattnet förstörs för människor i närheten av en fabrik, men hur ska vi förhålla oss till den för oss alla helt avgörande överlevnadsfrågan, klimatförändringar. Paul Krugman konstaterar att ett sätt att hantera negativa externaliteter är att sätta upp regler som förbjuder eller åtminstone begränsar beteenden som medför höga kostnader för andra. Ett annat sätt, som är mer flexibelt är att justera priset så det kommer att inkludera de verkliga kostnaderna. Men vem har legitimitet att justera priserna? Naturligtvis är det våra valda politiker! De har dock inte förstått sin roll! Tvärtom verkar många ledande politiker tro att allt som sker utifrån de spelregler som finns på marknaden automatiskt leder till något bra.

Marknaden måste vårdas och utbytesprocessen på marknaden ständigt utvärderas och styras mot välståndsmålen. Det måste vara politikernas uppgift att utvärdera hur välståndsmålen uppnås. Detta står i bjärt kontrast till många politikers övertro på marknadsmekanismerna.

För att marknaden ska vara legitimerande för beslut inom regeringskansliet, företagen, myndigheter och de beslut vi fattar när vi går och handlar måste priset ge rätt information, varvid ett absolut krav är att alla externa effekter ska inkluderas i priset. Det är naturligtvis en grannlaga uppgift och man måste pröva sig fram, men inte som nu då politiker verkar tro att allt ska ordna sig med teknisk utveckling och marginella miljöavgifter. Här krävs en långsiktig plan där bland annat koldioxidavgiften successivt höjs och styr utsläppen till en nivå som korresponderar med de ekologiska systemens tålighetsnivå.

Syftet med denna artikel är inte att ge argument för att marknaden ska avvecklas, tvärtom är detta en räddningsaktion. Min poäng är att marknaden inte lever sitt eget liv separerat från det övriga samhället utan marknadsreglerna måste vårdas.

KJELL MÅRTENSSON

universitetslektor i miljöekonomi, Malmö Högskola, iInstitutionen för Urbana Studier