”Det är helt otroligt. Det är extremt gult på sina ställen”, säger ytbärgaren Rickard Gillberg, som tog den här bilden på algbältet som sprider sig över hela Östersjön.
Foto: Räddningshelikopter 907 / Sjöfartsverket
Den 27 augusti publicerade Världsnaturfonden (WWF) sin Östersjöbarometer, som kritiserar regeringen för att den inte på långa vägar gör tillräckligt för att rädda Östersjön, som enligt WWF befinner sig i en allvarlig situation.
Enligt WWF är det övergödningen som är det största problemet. HELCOM (Helsingforskommissionen) har på basis av modellberäkningar med MARE-NEST-modellen lagt fram en plan för att ”rädda” Östersjön.
Planen, som antogs i november 2007 av Östersjöländernas regeringar, innebär att 133000 ton kväve och 15000 ton fosfor skall bort från ländernas årliga utsläpp på 500000 ton kväve och 30000 ton fosfor.
Med en förutsägbar logik har WWF och flera miljöorganisationer sagt att ”detta räcker inte”. Undertecknad och andra som arbetar med problemen har argumenterat att:
• Konsekvenserna av kvävereduktionerna kan inte uppskattas på ett tillförlitligt sätt, inte ens för kvävekoncentrationen i Östersjön och än mindre för faktorer som eventuellt kan kopplas till en lägre kvävekoncentration, som algmängd, giftinnehållet i fisk och fiskproduktionen.
• Om man minskar kväveflödet från Sverige med de föreslagna 21000 tonnen per år blir konsekvensen att det svenska jordbruket till stora delar måste läggas ner.
• Kostnaderna för åtgärderna är i allt väsentligt okända, men bör ligga i storleksordningen 100 miljarder kronor.
• En konsekvens av kvävereningen är dock tämligen säker, nämligen att just de alger som man till varje pris skall undvika, cyanobakterierna (giftalgerna), kommer att gynnas av en minskad kvävekoncentration.
Måste då dessa kostsamma och tveksamma åtgärder vidtas nu? Är övergödningen i Östersjön så akut allvarlig, som WWF påstår? Har Östersjön ”flippat ur”, som forskare bakom modellberäkningarna påstå r ? Svaret är nej.
Om man beaktar de omfattande mätdata som finns om hur algmängden i egentliga Östersjöns ytvatten utvecklats under de senaste 30 åren, kan man se att det föreligger en liten men statistiskt säkerställd nedgång. Ingen ”flip” alltså. Och ingen orsak till dyra, förhastade och dåligt underbyggda åtgärder.
Hur har denna situation uppkommit? Varför skall man tro på undertecknad? Har WWF, en lobbyorganisation, större trovärdighet än en forskningsorganisation?
WWF struntar i fakta och vinklar informationen om förhållandena i Östersjön. För egen vinning – medlemsantal, bidrag, etcetera – överdriver de eländesperspektivet.
Medierna, som gillar eländesperspektiv, accepterar och förmedlar okritiskt det som WWF påstår. Men ingen behöver egentligen tro på påståenden från något håll eftersom det finns data och fakta i målet.
Det är ett faktum att HEL-COM:s krav bygger på beräkningar från en, säger en, modell och att den inte tar hänsyn till dokumenterat viktiga transportprocesser, som avgör hur Östersjön reagerar på en minskad belastning (till exempel om algproduktionen går ner). Modellen tar inte hänsyn till:
1. Uppgrumlingen (resuspensionen). Ju större vågor, desto större uppgrumling av sedimentmaterial från bottnarna. Denna upptransport av sedimenterad fosfor och kväve existerar och sker inom 90000 kvadratkilometer av Östersjöns yta.
2. Landhöjningen, som varierar från noll i södra Östersjön till cirka 10 centimeter per år längst upp i Bottenviken, har också mycket stor påverkan på Östersjön. Landhöjningen tillför 0,5 till 1,0 kubikkilometer lermaterial varje år till Östersjön och detta lermaterial innehåller 120000 ton fosfor och 500000 ton kväve plus stora mängder järn, som påverkar hela Östersjön.
Det finns ytterligare fel och grova förenklingar i MARE-NEST-modellen. Sådana fel kan man dölja genom att man mer eller mindre godtyckligt ändrar på vissa flöden så att resultaten skall stämma bättre. Stämmer alltså inte beräkningarna på grund av felaktigheter i modellen kan man dölja felen i modellen genom ytterligare fel.
Till slut blir allt fel och MARE-NEST är just en modell med direkta fel, kompensatoriska fel och godtyckliga korrektioner.
Det är således inte så att ”Östersjön kräver” dessa åtgärder. HELCOM påstår på lösa grunder att Östersjön kräver dessa åtgärder. WWF och andra miljöorganisationer kopplar på och påstår i sin tur att ännu mer måste göras och ännu snabbare.
En alternativ strategi för att minska övergödningen i Östersjön vore
1. Att i första hand åtgärda de värst belastade områdena (Rigabukten, Finska viken, området utanför Kaliningrad och Oders och Wistulas mynningsområden) och således inte följa HELCOM:s råd att ge minskningskrav till olika länder.
2. Att inte minska kvävetransporten, eftersom konsekvenserna av detta inte kan utvärderas vetenskapligt idag.
3. Att minska fosfortransporten, men inte med 15000 ton, som HELCOM påstår. Enligt våra beräkningar skulle det räcka med mindre än 10000 ton för att återföra förhållandena i Östersjön till hur de var omkring 1920 innan övergödningen startade.
WWF:s företrädare har varit duktiga på att få fram sitt vinklade budskap, men dåliga på att ta reda på fakta om förhållandena i Östersjön. Den behöver åtgärdas, men åtgärderna måste bygga på en saklig och vetenskaplig analys, inte på domedagsprofetior från lobbygrupper.
Lars Håkanson
professor i sedimentologi och forskare om Östersjön
Uppsala universitet
