Myndigheter och organisationer behöver säkert bli granskade för att behålla skärpan på en acceptabel nivå.

Men ett minimikrav är att de teser som presenteras belyses allsidigt. Det är inte bra med en reporter som är ute på korståg i egen sak.

Men just det är vad som kommer för mig när jag har sett de två tv-program, gjorda av Uppdrag granskning, som behandlat ubåtsfrågan.

En intervju med mig användes i båda ­programmen. Men den var klippt på ett sådant sätt att den kritik jag hade – och har – mot den av Uppdrag granskning ­utsedde sanningssägaren, forskaren Ola Tunander, försvann.

Budskapet i det första programmet – framfört utan motfrågor – blev därför att Nato låg bakom kränkningen i Hårsfjärden 1982. I det andra programmet föreföll den tanken vara nedtonad.

Istället sades att inspelade ljud kom från ett svenskt ytfartyg. Detta är i grunden fel eftersom de möjliga svenska enheterna av rena maskintekniska skäl inte kan gå med det varvtalet.

Området var i övrigt avlyst för trafik och väl bevakat.

Låt mig ändå lämna programmakarnas irrgångar och istället koncentrera mig på några av Ola Tunanders utsagor, som han ju hävdar är resultatet av seriös forskning.

•Tunander påstår att ett siktat periskop i Stockholms hamn passar bra med de amerikanska farkosterna Turtle eller Sea Cliff. Fel – därför att dessa farkoster är djuphavsfarkoster som kräver ett särskilt moderfartyg – Point Loma. Dessutom saknar de periskop.

•Tunander påstår att även den amerikanska farkosten Deep Quest skulle ha varit inblandad. Fel – därför att den farkosten redan då var museiobjekt.

•Tunander påstår att det inspelade bandet skulle vara manipulerat. Fel – därför att bandet skickades till FOA närmast direkt. En manipulering skulle ha krävt tekniska resurser och bakgrundsmaterial som inte fanns tillgängligt.

Även FOA hade problem att hitta en bandspelare för sin analys. Ekéuskommissionen, som granskat frågan noggrant, avfärdar helt manipuleringsteorin,

•Tunander påstår att det efter en minexplosion kom upp en separat grön fläck som han påstår är en amerikansk nödsignal. Fel – därför att platsen flögs över fyra gånger av kustbevakningsflygplan och helikoptrar.

En bevakningsbåt beordrades dit för att ta prov. En helikopter fotograferade platsen. Ingen av enheterna såg något annat än det uppkok av bottenslam som kan förväntas efter en minexplosion.

Hela historien bär tydliga spår av en ren tidningsanka. Händelsen är i detalj utredd av Ekéuskommissionen.

•Tunander påstår att en ubåt hade upptäckts på Hårsfjärden och dessutom markerats ”med en vit boj i ena ändan och en röd boj i den andra ändan”.

Fel – detta påstående måste vara helt gri­­p­et ur luften. Jag skulle dock gärna önska att vi hade upptäckt en kränkande enhet så tydligt.

•Tunander har som sin huvudtes att några få svenska höga officerare var i någon form av maskopi med några Natostater och tillät deras ubåtar att ”öva” i svenska skärgårdar.

Fel – därför att hela det svenska systemet var kraftigt decentraliserat. I slutlig form innebar det att enskild fartygschef hade rätt att agera självständigt mot upptäckt ubåt.

En konspiration av Tunanders modell skulle alltså kräva att närmast hela organisationen var inblandad. Det faller på sin egen orimlighet.

Det finns ytterligare mängder av sakfel från Tunanders sida. Sammantaget ger det mig inte bilden av seriös forskning. Snarare ren konspirationsteori.

Jag har inga problem med att Natohypoteser används som grund för en kritisk granskning. Det är journalisternas uppgift.

Det jag starkt kritiserar är att dessa hypoteser inte får utstå någon kritik utan i stället används som tillhygge gentemot den officiella svenska ståndpunkten, grundad på in- och utländska tekniska analyser och tre oberoende kommissioner.

Om inte belackarnas tokigheter också granskas blir svenska folket lurat och ­därmed den intressanta programidén i Uppdrag granskning helt förfelad.

Emil Svensson, kommendör av första graden. Ubåtsexpert vid flera incidenter på 1980-talet. Säkerhetspolitisk rådgivare till CArl Bildt och delegationschef vid ubåtssamtalen med ryssarna. pensionerad år 2000.