Beslut inom skolans område måste bygga på noggrann konsekvensanalys, där syftet med beslutet måste stå i överensstämmelse med de effekter det får för lärare och elever. Detta gäller i högsta grad frågan om ordningsbetyg, skriver Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, på SvD Brännpunkt den 21 januari.

Fjelkner ifrågasätter ordningsbetyget och anser att det fostrar ögontjänare och slår i stället ett slag för elevers självständiga tänkande.
Hon sågar den finska ordningsbetygsmodellen - sådant vill vi inte ha i Sverige, här har vi högre ambitioner då det gäller fostran av barn.
Men är det så synd om finska elever? Får de bra resultat i internationella mätningar därför att de är så okritiska i sitt tänkande? Och om de inte kan tänka kritiskt, beror det på ordningsbetyget? Visar svenska elever en högre grad av kritiskt tänkande än elever i andra länder?

Har syftet med tidigare beslut alltid stått i överensstämmelse med de effekter de fått för lärare, elever
och samhälle?
Hur står sig den svenska skolan internationellt i olika ämnen? Hur är det med ungdomars initiativförmåga på arbetsmarknaden? Är svenska ungdomar mer benägna än deras jämnåriga i världen att starta eget, göra uppfinningar, leda utvecklingen inom olika områden och ta ansvar för sina liv?

Målet för all disciplin är självdisciplin. Men elevens uppförande i skolan är inte enbart en individuell utvecklingsfråga. Oavsett om artighet och hänsyn är elevens genuina värderingar, eller bara ett sätt att få ett bra betyg, skapar detta ”ögontjänande” omständigheter som gynnar andra elevers möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen.

Såvida Lärarnas Riksförbund inte anser det vara skolans uppgift att producera fler analfabeter, borde olika verktyg för att främja arbetsron intressera mera.
Ordningsbetyget i sig uppfostrar inte till det ena eller det andra. Ansvaret för hur man använder det ligger främst hos bedömaren.
I pedagogens kompetens ingår viljan och förmågan att skilja på beteende och
person(lighet).

Ordningsbetyget utesluter självfallet inte samarbete mellan elever och lärare. Tydliga kriterier ger däremot eleven själv en möjlighet att göra en objektiv ”konsekvensanalys” av sitt eget beteende.

Så småningom kommer många att uppskatta fördelarna med ordning och reda för sin egen skull. Ordning kan aldrig vara ett straff.

Sinikka Mäkivierikko
Fil kand och tidigare verksam som lärare på högstadiet
och gymnasium.