Det var med glädje vi i förmiddags mottog beskedet att den kinesiske litteraturprofessorn och regimkritikern Liu Xiaobo utsetts till mottagare av Nobels fredspris för 2010. Detta är ett pris inte bara för Lius mångåriga kamp för frihet och demokrati utan för alla de krafter som arbetar för ett öppnare, mera jämlikt och demokratiskt Kina.
Samtidigt är det oerhört tragiskt att årets pristagare sitter inspärrad, dömd till ett elvaårigt fängelsestraff, för att han och andra demokratiaktivister i uppropet Charta 08 i december 2008 argumenterade för att Kinas modernisering också kräver demokrati, med allmänna och fria val, yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Dessa krav blev i domen mot Liu bevis för att han ägnat sig åt omstörtande verksamhet. Domen är ett förfärande exempel på att det kinesiska rättsväsendet ännu inte, med en formulering hämtad ur Charta 08, upphört ”att se ord som brott”.
Man kan tycka att Charta 08 borde ha erbjudit den kinesiska ledningen ett tillfälle att ta upp en allvarlig diskussion kring hur Kina ska demokratiseras. Kina är sedan 60 år en kommunistisk enpartistat, men under de senaste 30 åren har det kinesiska samhället på snart sagt alla områden genomgått genomgripande förändringar, vilka bland annat innebär att Kina är ett väsentligt mycket öppnare samhälle än när Deng Xiaoping i slutet av 70-talet efter Maos död lade om den politiska kursen. Den öppning som har skett innebär att kraven på demokrati, som demokratiaktivister ställt i Kina alltsedan Wei Jingsheng 1979 i Peking satte upp sin väggtidning ”Demokrati – den femte moderniseringen” till Charta 08, blir allt mer aktuella. Fortsatta framsteg vad gäller materiell välfärd, teknisk-vetenskaplig utveckling, kulturell blomstring etc kräver obönhörligen respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna liksom demokratiska reformer.
De senaste veckorna har också Kinas premiärminister Wen Jiabao vid flera tillfällen uttalat sig om behovet av politiska reformer, betydelsen av yttrandefrihet samt om hur viktigt det är att kommunistpartiet respekterar författningen.
Fredspriset till Liu Xiaobo innebär ett viktigt stöd för kraven på större frihet och demokrati i Kina. Det utgör inte ett angrepp på Kina. Det intensifierade umgänget mellan Kina och omvärlden är synnerligen positivt för världen, inklusive Kina.
Vi får hoppas att de kinesiska ledarna, när de tar del av den norska priskommitténs motivering till årets fredspris, ska förstå att det faktiskt är möjligt att både vara positiv till väsentliga drag i Kinas utveckling under de senaste decennierna och att förfäras över bristen på frihet och demokrati liksom över de fortsatta brotten mot de mänskliga rättigheterna. Det vore trist om fredspriset nu leder till åtstramningar i Kina och försämrade förbindelser med omvärlden.
Det bästa som kunde ske vore om ledarna i Peking ville ta fredspriset som utgångspunkt för att inleda en dialog med företrädare för den kinesiska demokratirörelsen och faktiskt ta itu med uppgiften att reformera det politiska systemet. Det vore ett väsentligt bidrag både till Kinas utveckling och för freden.
FREDRIK FÄLLMAN
fil dr i sinologi och forskare vid Kungliga Vitterhetsakademien
TORBJÖRN LODÉN
professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet
MALIN OUD
sinolog och expert på mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor
