Oppositionen saknar alternativ

Riksdagen har nu beslutat om försvarets nya inriktning, helt i enlighet med regeringens förslag. Inriktningspropositionen tillsammans med en rad andra reformer grundlägger ett försvar med avsevärt högre användbarhet och tillgänglighet än idag. Landets försvarsförmåga stärks betydligt. Ett nytt närområdesperspektiv läggs på försvarspolitiken. Sverige bygger säkerhet tillsammans med grannar i Norden och EU. Alliansen har levererat. Därmed riktas blickarna mot oppositionens avsaknad av alternativ.

Under decennier vägrade Socialdemokraterna att släppa in Vänsterpartiet i försvarspolitiken. Socialdemokraterna sökte uppgörelser över blockgränsen eftersom vänstern av dåvarande regeringar inte ansågs stabilt nog i för landets säkerhet centrala frågor. Men idag är vänstern i stället det enda parti som Socialdemokraterna förmår att göra upp med i centrala försvarspolitiska frågor.

Förklaringen är inte att vänstern utvecklats i riktning mot större ansvarstagande, utan att Socialdemokraterna stagnerat och hamnat vid sidan av försvarspolitikens mittfåra. När detta påpekas brukar det resultera i personangrepp från socialdemokratisk sida, vilket understryker hur känslig frågan är.

Socialdemokraterna saknar ett heltäckande, sammanhängande, preciserat, kostnadsberäknat och genomförbart försvarspolitiskt alternativ:

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur stor insatsorganisationen skall vara.

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur stort hemvärnet skall vara.

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur många soldater i stående förband Sverige skall ha, eller om villkoren för deras anställning.

• Socialdemokraterna har ingen redovisad budget för försvaret.

Den enda egna siffra som egentligen finns i deras försvarspolitiska motion förutom sidnumreringen är att försvarsbudgeten skall skäras ner 2 miljarder varje år. Hur det skall gå till saknar partiet uppfattning om i motionen. Därtill kommer ofinansierade nya uppgifter för försvaret, såsom ett överintag av värnpliktiga som Försvarsmakten inte önskar, samt sedan tidigare en ospecificerad tillgodoräkning av Stödutredningens ännu ej remissbehandlade förslag.

Socialdemokraterna har därmed minst 3,7 miljarder kronor mindre än regeringen för försvaret varje år, vid sidan av utställda löften om grundorganisation och materielprojekt.

Annorlunda uttryckt, under de kommande fem åren skall Socialdemokraterna skära bort nästan ett halvt års försvarsbudget.

I månader ställdes i utsikt att oppositionen skulle lämna ett samlat svar på inriktningspropositionen. Av detta blev dock intet. Istället har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet nödtorftigt försökt finna gemensamma reservationstexter i riksdagen. Men det mest intressanta är att Miljöpartiet på de tre mest centrala punkterna inte accepterar de båda vänsterpartiernas förslag.

Detta manifesterar en grundläggande splittring inom oppositionen:

1. Miljöpartiet accepterar inte vänsterns och Socialdemokraternas föråldrade syn på värnplikt, utan vill liksom allianspartierna övergå till rekrytering på frivillig grund. Det finns därmed en blocköverskridande samsyn om framtidens personalförsörjning, dock utan vänstern och Socialdemokraterna. Genom att ställa sig vid sidan av frånsäger sig Socialdemokraterna inflytande över hur de stora framtidsfrågorna formas. Det är ingen slump – för att kunna diskutera måste Socialdemokraterna nämligen först forma en egen genomarbetad och genomförbar linje och där är inte partiet idag.

2. Miljöpartiet accepterar inte att de båda vänsterpartierna vill skära ner på den internationella solidariteten och kraftigt minska Sveriges ansvarstagande för att sprida fred- och säkerhet. Försvarsberedningen ville i bred enighet –som inkluderade Socialdemokraterna – dubblera Sveriges förmåga till internationella insatser. Vänsterpartierna vill nu istället kraftigt skära ner den.

3. Miljöpartiet vill i sin budget drastiskt dra ner på anslaget för försvarsmateriel, som de båda vänsterpartierna säger sig vilja öka, om än utan att kunna finansiera det. Industrifrågor är förvisso viktiga, men det kan inte utgöra substitut för en socialdemokratisk försvarspolitik.

Att det förhåller sig så här i alla de tre frågor där Socialdemokraterna har en uppfattning gör att partiet inte ens kan gå till val på återställare, såsom man brukat.

Istället har Socialdemokraterna endast lyckats legitimera Vänsterpartiets försvarspolitik och gjort den till sin egen.

Det är anmärkningsvärt att ett parti som gör anspråk på att kunna vara regeringsbärande saknar genomförbar politik på ett av statens kärnområden. Det är lika anmärkningsvärt att Socialdemokraterna nu sitter i en egen vagn tillsammans med vänstern och blickar bakåt, när fem partier kopplat loss och riktar blicken framåt vad gäller personalförsörjningen.

STEN TOLGFORS

Försvarsminister (M)