Öppen rasism vardag i Vellinge

De senaste dagarna har medier flitigt rapporterat om att Vellinge kommun ska öppna en tillfällig förläggning för ensamkommande flyktingbarn. Min första kännedom om detta fick hjärtat att hoppa till och slå några extra slag för min gamla hemkommun. Men glädjen blev tyvärr kortvarig.

Det var ju inte Vellinge kommun som omprövat sin flyktingfientliga politik, utan Malmö stads sociala resursförvaltning som slutit avtal med det privata företaget Attendo Individ och Familj om att tillhandahålla platser i såväl Malmö som i kringliggande orter.

Vellinge kommun har år efter år vägrat att ta emot en enda flykting och prenumererar på att vara med på Migrationsverkets svarta lista. De styrande Vellingemoderaterna har i alla år hänvisat till olika bortförklaringar. Ibland handlar det om att flyktingfrågan är en statlig angelägenhet som kommunerna inte ska behöva ta något ansvar för och ibland hänvisar kommunen till bostadsbrist. Ofta menar de även att statens bidrag till kommunen inte riktigt täcker de kostnader det medför att ta emot flyktingar, men i andra sammanhang skryter de om att kommunen är en av Sveriges rikaste och mest välskötta.

Denna gång utmålar Vellinges styrande sin kommun som ett offer, överkörd av Malmö kommun, när de hävdar att det är oacceptabelt att Vellinge ska behöva ta emot flyktingbarnen, trots att det nu bara är ett tillfälligt boende det handlar om och trots att Malmö kommun tar på sig alla kostnader.

Naturligtvis är detta bara ytterligare en i raden av bortförklaringar, som döljer en människosyn som annars endast brukar märkas hos mer extrema främlingsfientliga partier. Det är därför inte så förvånande att Vellinge är den enda skånska kommun där Sverigedemokraterna inte är representerat. Men från SD verkar man inte vara så besvikna över det. Representanter från partiet menar att Vellingemoderaterna redan för en sverigedemokratisk politik.

Liksom invandrartäta Rosengård i Malmö är Vellinge kommun ett av Sveriges mest segregerade områden. Att börja ta emot flyktingar skulle inte enbart hjälpa till att få bort alltför invandrartäta områden. Det skulle även bidra till att skapa större mångfald och ge fler perspektiv åt kommunens invånare.

Jag har själv gått i skola i Vellinge och minns än idag de öppet främlingsfientliga åsikter som fanns och som var accepterade. Visst fanns det elever som inte delade dessa uppfattningar, men de vågade sällan säga sin mening. Ett samhälle som inte vågar öppna dörren för andra kulturer blir så småningom ett inskränkt och intolerant samhälle. De barn som växer upp i ett sådant samhälle har inte samma förutsättningar att fostras till att bli de öppna, solidariska och toleranta medborgare som den här världen så väl behöver.

Med anledning av detta startade jag i början av förra året nätverket Vellingebor för flyktingar där alla som bor, eller har bott, i Vellinge kommun är välkomna att ansluta sig. Målsättningen med nätverket är att förmå de styrande att börja ta emot flyktingar och att skapa en mer solidarisk inställning till personer av utländsk härkomst bland invånarna i kommunen.

Jag är övertygad om att Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman och alla andra som är för en restriktiv flyktingpolitik hade haft en annorlunda inställning i flyktingfrågan om de fötts i ett annat land där förföljelse och tortyr tillhörde vardagen. Inte tror jag att de då högljutt protesterat mot att vi i Sverige erbjudit dem och deras familjer ett liv i en tryggare miljö.

I detta fall gäller det ett trettiotal flyktingbarn, som tillfälligt behöver någonstans att bo i avvaktan på anvisning till en kommun där de kan få ett mer permanent boende. Att detta väcker en sådan vrede bland kommunens styrande politiker och många av invånarna visar på att det är någonting som brustit i dessa människors empati. Dock är jag övertygad om att de flesta moderater inte känner igen sig i Vellinge kommuns inhumana värderingar, utan vill ha ett öppet samhälle där friheten finns till för alla människor, oavsett vilket land de är födda i.

”Här är friheten större” står det på den skylt man möter när man kör in i Vellinge. Tänk om Vellingemoderaterna verkligen hade tagit den frihetstanken på allvar och dessutom sett människor som värdefulla resurser, som på olika sätt kan bidra till vårt samhälle. En sådan kommun hade jag varit stolt över att växa upp i.

LUDVIG LINDSTRÖM

nätverket Vellingebor för flyktingar