Sveriges grundskola ska vara en skola för alla och ingen ska vara exkluderad. Men sanningen är att många elever har svårigheter att klara av vanliga klassrumssituationer och skolarbetet trots att läraren individualiserar undervisningen. Alla som någon gång har stått inför en proppfull skolklass vet att vad man som ensam lärare kan åstadkomma är begränsat, hur kompetent man än är. Förutom lärare behövs specialpedagoger och resurspersoner. De elever som får en diagnos tror ofta att de ska få mycket mer hjälp i skolan medan sanningen är att skolornas dåliga ekonomi gör att situationen i skolan inte ändras mer än att diagnosen kan förklara och öka förståelsen för elevens svårigheter men att mycket arbete och hjälp måste ske i hemmet.

Fler och fler arbetsuppgifter åläggs lärarna, men ingen arbetsuppgift försvinner när en ny tillkommer. Dokumentationen vi ska utföra är enormt tidskrävande. Plötsligt dyker olika projekt upp, med krav på inlämningsuppgifter och redovisningar.

De två huvuduppdragen vi lärare har handlar om kunskap och värdegrund. Det är två ord som inte bara ska dokumenteras, utan de ska framför allt genomsyra vår vardag. För att lyckas med det, behöver läraren tid för planering, reflektion och analys. Något som oftast helt uteblir under en vanlig arbetsdag. Innan klockan slår lunch, kan en ämneslärare ha träffat 100 elever i tre olika ämnen. Hur ska vi hinna reflektera? Vi har oftast inte ens möjlighet att ta rast. De hål i schemat som är tänkta för planering och paus fylls snabbt av konflikthantering och möten.

Det faktum att majoriteten av landets lärare har en stor passion för barnen och pedagogiken gör inte vardagen lättare. Tvärtom. Det får oss att känna oss otillräckliga. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera att få mer och mer arbetsuppgifter, ständigt få olika direktiv som saknar evidens och vara föremål för kritik och granskning i den offentliga debatten av individer och grupper som saknar adekvat erfarenhet och kompetens?

Vi lärare tänker inte längre acceptera att reduceras till den felande länken, de skyldiga för skolsystemets förfall. För att orka med att vara lärare i dag, borde man göra en resa bakåt i tiden, förvandla sig till läraren som bodde i lägenheten på skolans övervåning. Utan egna barn och privatliv kan du möjligtvis orka med. Nej, det är bara att konstatera att vi går på knäna under förutsättningar som är omöjliga att leva upp till.

Vi vet att lärarna har förmågan att analysera, förnya och förbättra skolan och dess resultat, om vi erbjuds rätt förutsättningar. Alla som har barn i skolan vill ha en fungerande undervisning och en lärare som orkar med. Vill Sveriges styrande politiker erbjuda detta är det dags för dem att prioritera lärarna och skapa rätt förutsättningar för att utöva läraryrket. Den så kallat viktigaste resursen i klassrummet dukar under för pressen och många flyr yrket. Många är kollegorna som inte orkar arbeta heltid som lärare, utan går ned i tjänst för att orka med sina arbetsuppgifter. En stor ekonomisk förlust, som dessutom måste ses i ljuset av att vår grundlön ligger minst 10000 kronor under andra yrkesgrupper med motsvarande akademisk utbildning.

Varje barn som misslyckas i skolan blir dyrt för samhället. En ny läroplan, en ny skollag och lärarlegitimation räcker inte för att förbättra den svenska skolan så länge resurser och hjälp till eleverna uteblir. Vi behöver fler specialpedagoger och mindre klasser.

Vi kräver en översyn av lärarnas arbetsbelastning där ökad tid för dokumentation, reglerad undervisningstid och säkrad tid för reflektion och analys är nödvändiga inslag. Utan rätt resurser kommer snart ”En skola för alla” i praktiken att innebära att alla har rätt att vara där men att inte alla förväntas klara kunskapskraven.

Med rätt resurser och pedagogik kan en skola för alla förverkligas och innebära att alla barn blir sedda och får den hjälp de behöver.

Anledningen till att så få lärare hörs i debatten om skolan kan vara att vi som lärare inte vill att någon elev ska känna sig utpekad eller att många av oss helt enkelt inte orkar. Men det kan också vara att de lärare som har uttalat sig kritiskt har fått sparken och svartlistats. Paradoxalt, då det i skolans uppdrag ingår att fostra eleverna till demokratiska medborgare med rätt att uttrycka sina åsikter.

Lärare i Stockholm:

MALIN APPELTOFFT

språk- och dramalärare

ANNA LADRA BJÖRKLUND

språklärare och pedagogisk rådgivare

KATARINA ENGSTRÖM

lärare och specialpedagog

KARIN MOGREN

so- och svensklärare

EMMA ROSENGREN

språklärare och lärarfortbildare