De äldre blir allt friskare, lever allt längre och har det ekonomiskt bättre än tidigare generationer pensionärer; de svenska pensionärerna hör till dem som är mest nöjda med livet i Europa enligt en EU-rapport. Den här utvecklingen kan fortsätta ett antal årskullar till, därefter är osäkerheten större. År 2050 kommer var fjärde svensk att vara äldre än 65 år och andelen människor som är 80 år eller äldre kommer att dubbleras jämfört med idag.
Vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller vår framtida välfärd men den är inte enbart av demografisk karaktär. Dagens unga, framtidens pensionär, bär i högre utsträckning än tidigare generationer ansvaret för sin egen pension. Det är inte bara ansvaret att arbeta ihop tillräckligt många år för att säkra en tillräckligt hög pension. Det är också ansvaret att bära de finansiella konsekvenserna av de egna besluten om hur PPM-pengar och tjänstepension ska placeras. Få unga kan idag svara på frågan hur pensionen påverkas av ett extra år som studerande. Eller den möjliga påverkan på pensionen som olika val av risknivå i sparandet får. Våra beräkningar visar att det kan komma att skilja så mycket som 10 000 kronor per månad i pension för en medelinkomsttagare beroende på val av PPM-fonder och tjänstepensionsform.
Men okunskap om pensionen är inte hela förklaringen. Vi kan konstatera att allt fler studerar allt längre. Etableringsåldern, det vill säga då 75 procent av en årskull har gjort sitt inträde på arbetsmarknaden, har ökat från 22 år i början av 1990-talet till cirka 28 år idag. Dessa år påverkar de framtida pensionerna i mycket stor utsträckning eftersom varje missat år på arbetsmarknaden kan innebära 4-5 procents lägre pension.
Våra undersökningar visar att sju av tio svenskar anser att staten fortfarande har störst ansvar för pensionen. Detta trots att pensionsnivåerna styrs av Sveriges ekonomi, hur de finansiella marknaderna utvecklas, hur mycket individen väljer och kan arbeta - och på hur individerna väljer att placera sina pensionspengar.
Vi har gett de unga ett eget ansvar, men vi har inte gett dem verktygen att hantera det. Hur de kommer att reagera den dagen de ser konsekvenserna av sina val vet vi inte. Under våren har vi i Grekland sett frustrationen hos befolkningen när verkligheten och förväntningarna inte sammanfaller. Risken är att även vi i Sverige 2050 står inför en historisk besvikelse.
När varje individs val blir så avgörande som det kommer att bli i Sverige inom en snar framtid måste det självfallet baseras på en grundläggande privatekonomisk kunskap, där pensionssystemet och dess villkor är en viktig beståndsdel. Annars riskerar vi att stå med en hel generation som inte har planerat för ett liv efter jobbet, helt enkelt därför att de inte fått rätt förutsättningar och inte förstått de samband som avgör deras ekonomiska förutsättningar som pensionärer.
Alla måste redan under skoltiden ha rätt att få kunskap om hur pensionssystemet fungerar och hur risk och avkastning hänger ihop. Skolverkets förslag till nya ämnesplaner för gymnasiet föreslår undervisning i privatekonomi för alla gymnasister. Som förslaget nu ligger kommer sparande och pension inte att vara en del av den privatekonomiska undervisningens centrala innehåll. Detta är både förvånande och problematiskt, givet det ansvar som staten har lagt på individen att trygga sin egen ålderdom.
Vi menar att det finns tre huvudaktörer som tillsammans måste bidra till att minska kunskapsklyftorna. Vi i branschen måste bli bättre på dialog med unga människor, vi måste förstå deras förutsättningar och anpassa oss efter den nya verklighet som de nu möter. Den nya Pensionsmyndigheten måste också prioritera kommunikation med yngre målgrupper. Och utbildning om sparande och pension måste ingå i gymnasieskolan.
INGRID BONDE
VD, AMF
