Carina Ohlsson, Lotta Sonemaln, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR.

SKR är dock mycket besvikna över ambitionsnivån och börjar tröttna på mantrat "ökat stöd till kvinnojourerna" som upprepas från vänster till höger.

Carina Ohlsson, Lotta Sonemaln

Regeringen ökar stödet till kvinnojourerna är rubriken på Arnholms första debattartikel (sedan hon tillträdde) om mäns våld mot kvinnor. Merparten av texten, som också är undertecknad av statsminister Reinfeldt, ägnas åt en lång och korrekt problembeskrivning, samt en lista på åtgärder från Sabunis ministertid.

Sist själva nyheten: “Regeringen (kommer) under 2013 återkomma till riksdagen med förslag till resursförstärkning av kvinnojourerna.” I meningen efter motsägs detta då det mycket riktigt påpekas att det är kommunerna och inte staten som har ansvaret för att finansiera kvinnojoursverksamhet.

Det finns ingen tvekan om att ökade bidrag kommer till användning ute på jourerna. SKR är dock mycket besvikna över ambitionsnivån och börjar tröttna på mantrat “ökat stöd till kvinnojourerna” som upprepas från vänster till höger. Allt för ofta är de bakomliggande resonemangen grunda och visar på bristande insikt i frågan. Vagt tal om "ökat stöd" till de verksamheter som i dag erbjuder det mesta av landets akuta skydd till våldsutsatta kvinnor och deras barn är en absolut lägsta ambitionsnivå och en plåsteråtgärd som inte tar oss framåt. Det varken minskar eller förebygger mäns våld mot kvinnor, män och barn.

Utspelen om ”ökat stöd till kvinnojourerna” framstår tyvärr som ett sätt att plocka billiga poäng och förmedla en bild av att man agerar mot våldet. Om detta är ens främsta förslag för att stoppa mäns våld, ja då måste ökningen stå i proportion till problemets allvar. Kvalitativ verksamhet kräver långsiktig och förutsägbar finansiering.

Våld mot kvinnor är inte en isolerad fråga utan berör flera politikområden, till exempel Arnholms egen hjärtefråga; jämställda löner. Här hade Arnholm och Reinfeldt chansen att, efter att ha beskrivit vilket stort samhällsproblem mäns våld utgör, visa på lösningar och initiativförmåga. Vad är regeringens visioner och analys? ”Staten kan göra mer” skriver Arnholm och Reinfeldt, men nämner inte ett ord om vad staten kan göra mer.

Om regeringen inte har så många egna idéer, varför inte lyssna på vad kvinnojourerna själva efterfrågar?

SKR har som representant för omkring 110 av landets idéburna stödverksamheter, varav 70 är kvinnojourer, föreslagit åtskilliga åtgärder, senast i ett öppet brev riktat till Arnholm samma dag hon tillträdde som jämställdhetsminister. Bland annat förbättringar inom rättsväsendet, att jobba med unga killar för att bryta kopplingen mellan normer för manlighet och våldsutövande.

Gällande finansiering kan staten trycka på för att stödet till kvinnojourerna ska vara likvärdigt och långsiktigt i alla kommuner.

När Reinfeldt under sin kvinnofridsturné 2011 höll ett tal på SKR:s 15-års jubileum pratade han länge och insiktsfullt om våldets konsekvenser, men kunde själv inte svara på vår fråga om vad män har att vinna på jämställdhet. ”Män” och jämställdhet” verkade vara aparta ord i sammanhanget ”kvinnojourer och våldsutsatta kvinnor”. Men det är just den kopplingen regeringen måste lyfta blicken och se för att vara trovärdiga i sina ambitioner att arbeta mot våld mot kvinnor. Våldet upphör först när förövaren slutar slå.

CARINA OHLSSON

ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

LOTTA SONEMALM

förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR