Aron Modig, förbundsordförande i KDU (Brännpunkt 11/1) tycks tro att man motverkar en särskild ”klass” av yrkespolitiker genom att minska antalet ledamöter i riksdagen. Aldrig har en analys varit så fel. Med färre antal politiker minskar avståndet till väljarna. Färre politiker skall då representera fler väljare. ”Alexanderhugget” som skall lösa allting sägs vara borttagandet av personvalsspärren. Väljarna skall istället rösta på kandidater som tillhör partier istället för som i dag välja partier som kandidater tillhör. Det faktum att man begränsar antalet valbara ökar inte möjligheten att kunna påverka de förtroendevalda utan synliggör på sin höjd vilka som har ansvaret i riksdagen.
En av de viktigaste uppgifterna för riksdagsledamöterna att delta i debatten och fånga upp stämningar bland folkvalda.
Jan Rejdnell
Sverige är ett stort land som idag har 29 valkretsar till riksdagen vilka i praktiken följer gamla landskapsgränser. Få är de frågor i riksdagen som rör den egna valkretsen. De regionala frågorna får istället väljarna uppleva i den motionsflod som ledamöterna presterar varje år. Ingen av dessa motioner blir bifallna utan enbart uppmärksammade. Men bara för att riksdagsarbetet är upplagt för att passa partiledningarna så innebär inte analysen att man skall förstärka partiledningarnas makt på bekostnad av färre antal riksdagsledamöter.
Tvärtom innebär ett ökat inslag av personval med möjlighet att påverka valda riksdagsledamöter också en ökning av antalet ledamöter i riksdagen. En minskning till 199 ledamöter som KDU föreslår, innebär i praktiken ett tvåpartisystem där hans eget moderparti skulle vara det första partiet som skulle slås ut ur riksdagen.
Om ett äkta personvalssystem till riksdagen utan personvalsspärrar skall fungera i Sverige krävs fler ledamöter i riksdagen annars blir valkretsarna för stora och få känner kandidaterna. Det skulle krävas närmare 500 ledamöter istället för dagens 349 ledamöter. Arbetssättet i riksdagen måste radikalt förändras så varje ledamot har vettigare saker för sig än att skriva motioner under allmänna motionsfloden och agera röstboskap och sittande regering och partiledning.
Faktiskt är en av de viktigaste uppgifterna för riksdagsledamöterna att delta i debatten och fånga upp stämningar bland folkvalda. En riksdagsledamot bör resa mycket i landet och delta i debatten. Med färre antal politiker som därtill valt det som yrke efter gymnasiet får Sverige snart enbart yrkespolitiker med allt toppstyrdare partier.
Det är dags att göra om vårt valsystem från grunden och förbehållslöst titta på hur vi fördjupar demokratin istället för att stirra oss blinda på antalet ledamöter i riksdagen.
JAN REJDNELL
verkställande ledamot, Tankesmedjan Liberalerna
LÄS OCKSÅ: Politiker måste inte likna folket
LÄS OCKSÅ: Proffspolitiker styr Sverige
