Genom sina uttalanden vrider åklagare Rolf Hillegren klockan tillbaka flera decennier och visar att vi trots allt har långt kvar till jämställdhet, skriver och Claes Borgström och Thomas Bodström.
Foto: Drago Prvulovic / SCANPIX (Montage SvD)
Åklagare Rolf Hillegrens syn på våldtäkt är gammaldags och oförsvarlig. Hans snäva syn på denna typ av allvarliga övergrepp härrör tyvärr från det ensidiga manliga perspektiv som fördes fram av dem som motsatte sig sexualbrottsreformen.
Rolf Hillegren låter påskina att han delar dessa åsikter med andra åklagare. Vi hoppas verkligen för åklagarväsendets skull, och framförallt för alla de kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp, att så inte är fallet. Det skulle gå tvärt emot de värde- ringar som regering, riksdagen och stora delar av svenska folket har i fråga om ansvaret för sexuella övergrepp.
Sedan 2005 har vi i Sverige en unik och progressiv sexualbrottslagstiftning. Det förtjänar att påpekas att den nuvarande sexualbrottslagen växte fram under flera års tid med samtliga berörda instanser och många intresseorganisationer engagerade i processen. Den nya sexualbrottslagen var en genomgripande reform med cirka 70 större och mindre ändringar.
Den bygger på principen om alla människors rätt till sin kropp och sin sexuella integritet. Den nya lagen ska spegla de värderingar som finns i ett modernt jämställt land samtidigt som lagstiftningen också ska ha en normerande effekt.
Det nya var att våldtäktsbegreppet utvidgades så att fler gärningar bedöms som våldtäkt. Det framgår nu tydligt i brottsbalkens 6 kapitel, 1 paragraf att utnyttjande av någon på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning också kan utgöra våldtäkt då personen befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
I propositionen lämnas flera exempel på sådana situationer där ansvar för våldtäkt kan komma i fråga. Som exempel kan nämnas en gärningsman som tilltvingat sig ett samlag genom att uppträda på ett sådant sätt att offret hyser en allvarlig fruktan för sin säkerhet. Det kan till exempel avse ett fall där en man plötsligt låser dörren, gör sexuella närmanden och uppträder på ett sätt som uppfattas som aggressivt.
En viktig del i all lagstiftning är att den ska vara normativ. Bara genom sin existens är den en markering av vad som samhället ser som tillåtet.
Ett bra exempel på hur lagstiftning kan fungera normativt är förbudet mot barnaga. Den lagstiftningen var minst lika omdebatterad som förändringarna i sexualbrottslagen 2005 och gjordes till åtlöje i Sverige och utomlands.
Idag förkastar den absoluta majoriteten av svenskarna aga av barn och liknande lagstiftning är införd i flera andra länder.
Hundraprocentig tydlighet ska råda kring att ett nej till sexuella handlingar ska respekteras oavsett om det sker inom en långvarig relation eller sker utanför en sådan relation och att den som inte respekterar ett nej gör sig skyldig till lagbrott.
Om hustrun som en följd av mannens beteende känner sig tvingad att ha samlag med sin partner är det fråga om ett lagbrott. Ett sexuellt övergrepp är inte mindre övergrepp för att det görs inom äktenskapet. Och ett allvarligt brott som våldtäkt kan inte argumenteras bort av den anledningen att det föreligger bevissvårigheter.
Brottets karaktär gör att bevisning ofta är svår och ord står ofta mot ord. Samtidigt har bättre rutiner från åklagare och polis och förbättrade rättsintyg lett till att många skyldiga döms även i fall där våld inte förekommit.
Genom sina uttalanden skapar Rolf Hillegren osäkerhet om kvinnor som blir våldtagna kan lita på rättväsendet. Efter den debatt som varit kring rättsväsendets bristande lyhördhet för kvinnor i våldtäktsmål är det i det närmaste tjänstefel.
Uttalanden från personer i Rolf Hillegrens ställning borde istället vara ägnade att stärka kvinnors förtroende för rättsväsendet. I synnerhet som mörkertalet när det gäller våldtäkter och särskilt våldtäkter inom äktenskapet är stort.
Rolf Hillegrens uttalande visar att han inte förstått att det ytterst är en fråga om jämställdhet, att män tar sig rätten att genomföra samlag mot kvinnors vilja.
”Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker” skrev han på Brännpunkt igår. Uttalandet är lika uppseendeväckande som hans tidigare uttalande och visar att han, som ska företräda hela samhället – både män och kvinnor – har en utpräglat manlig synvinkel.
Han jämför följande händelse med en ordningsförseelse: ”En dag gör kvinnan polisanmälan och påstår att en viss kväll upplyste hon sin man om att hon inte ville ha samlag, vilket inte respekterades av mannen. Trots det genomförde han samlaget, varvid hon förhöll sig passiv.” Genom detta synsätt vrider han klockan tillbaka flera decennier och visar att vi trots allt har långt kvar till jämställdhet mellan män och kvinnor.
THOMAS BODSTRÖM (S)
ordförande justitieutskottet och advokat
CLAES BORGSTRÖM (S)
jämställdhetspolitisk talesperson och advokat
