Föreningen Vetenskap och Folkbildning följer på alla områden den vetenskapliga expertisens bedömning. I frågan om så kallad elöverkänslighet är miljömedicinska forskare överens om att symptomen är verkliga och handikappande, men också klara över att de inte orsakas av elektromagnetiska fält. Däremot visar dubbelblinda försök att symptomen kan framkallas av tron på att det finns sådana fält i omgivningen.

Att låta folk behålla sina skadliga villfarelser, som Elöverkänsligas Riksförbund gör sedan 20 år, är inte speciellt medmänskligt. I stället borde organisationen lära av Cancerföreningen och andra patientorganisationer som ständigt håller sig à jour med bra forskning. De är villiga att anpassa sin uppfattning och inriktning allt eftersom kunskapsläget framåtskrider.

Här om dagen hävdade journalisten Bertil Håkansson att vi skall bortse från den medicinska forskningens rön om elöverkänslighet, eftersom det har hänt förr att forskare haft fel. Det brukar kallas för Galileoargumentet och är vanligt bland uppfinnare av evighetsmaskiner. ”Folk ifrågasatte Galileo, men han fick rätt. De ifrågasätter mig med, och jag kommer också att få rätt en dag.” Om detta skrev den amerikanske astronomen Carl Sagan, ”Att folk skrattade åt vissa genier innebär inte att alla som folk skrattar åt är genier. De skrattade åt Columbus, de skrattade åt Fulton, de skrattade åt bröderna Wright. Men de skrattade också åt clownen Bozo.”

Det duger inte att avfärda vetenskaplig kunskap med argumentet att forskare har haft fel förr. Man måste ange något rimligt skäl till att de vetenskapliga påståenden som man kritiserar är felaktiga. Vetenskaplig konsensus förändras över tid, men det betyder inte att man kan tro vad man vill i sådana frågor. Offentlig verksamhet måste bygga på bästa möjliga kunskap, det vill säga på dagens majoritetsuppfattning bland kunniga forskare. Särskilt när det handlar om folks hälsa.

MARTIN RUNDKVIST

ordförande, Föreningen Vetenskap och Folkbildning