Silver är en ädelmetall som mänskligheten använt under lång tid. Den är relativt sällsynt och har en rad eftertraktade egenskaper. Beständigheten, färgen, metallglansen, och möjligheten att bearbeta silvret var tidigt viktiga egenskaper som det bokstavligen gick att slå mynt av. Andra egenskaper som lågt elektriskt motstånd och fotokänslighet har varit viktigare i modern tid.
Nyligen har silvrets giftighet mot bakterier börjat användas inte bara i antibakteriella plåster utan också i träningskläder, skor och liknande produkter. Meningen är att silvret, ofta i form av utomordentligt små partiklar, så kallade nanopartiklar, ska döda bakterier och minska dålig lukt.
Tyvärr är silver inte bara giftigt för bakterier som ger dålig lukt utan även för många vattenlevande organismer (främst vissa mikroalger och kräftdjur). Användningen av silver i textilier leder ofrånkomligen till utsläpp av silver i miljön, framförallt genom tvättning då silvret i textilierna lossnar tämligen lätt. Sådan användning kan därför få allvarliga konsekvenser för miljön, främst för livsbetingelserna i sjöar och mindre vattendrag men även för livet i havet.
Silvrets förekomstform kan spela en viktig roll eftersom nanopartiklar kan ha helt andra spridningsvägar än silverjoner, som är den form som är överlägset mest studerad. Vår kunskap om silvernanopartiklars miljörisker är, liksom för andra nanopartiklar, mycket begränsad eftersom vi ännu inte vet vilka av partiklarnas egenskaper som är kritiska för deras miljöpåverkan. Hanteringen av nanopartiklar inom den europeiska kemikalielagstiftningen är följaktligen bristfällig.
Om samhällets riskhantering skall kunna hålla jämna steg med utvecklingen av nya nanomaterial brådskar det att skaffa fram ny kunskap och parallellt uppdatera och utvidga lagstiftningen.
Vi anser att det är bättre att risker analyseras i tidiga stadier av teknikutvecklingen för att förhindra att stora resurser binds i teknik som leder till stora risker vid omfattande användning. Vi är väl medvetna om de svårigheter det innebär att göra tidiga riskanalyser med de osäkerheter som föreligger, men alternativet att kasta in samhället i fullskaleförsök – vilket nu sker till exempel med silvernanopartiklar och andra silverföreningar i kläder – är knappast att föredra.
Det finns en stor sannolikhet att vi i silverfallet återupprepar gångna tiders misstag (PCB, DDT, dioxin, asbest, cigaretter för att bara nämna några) då kunskapsbrist i kombination med myndigheters tröghet och industrins oförsiktighet lett till stora miljö- och hälsoproblem.
Men i fallet silver är det inte bara frågan om att en spridning kan orsaka miljöproblem. Silverresurserna är också mycket begränsade. Med nuvarande utvinningstakt, vilken ökat kraftigt under senare decennier, beräknas de nu kända silvertillgångarna att vara uttömda inom 30 år. Även om nya fyndigheter upptäcks kommer det att bli allt viktigare att återvinna silver.
En förskingrande användning som den i textilier, där silvret sprids i miljön från att ha varit samlat i klädesplagget, omöjliggör återvinning. Brist på silver kan bli ett allvarligt problem i framtiden, och inte bara i form av uteblivna dopgåvor och VM-medaljer. Silver har många viktiga användningar inom elektronik, och inte minst inom teknik som är viktig för att uppnå ett hållbart samhälle.
Exempelvis är silver ett av de ämnen som leder ström allra bäst, en egenskap som bland annat används för att öka effektiviteten i solceller. Silver är även den mest reflekterande av alla metaller. Detta utnyttjas i de solkraftverk som nu byggs runt om i världen, i vilka solstrålarna riktas och koncentreras med silverspeglar. Silver behövs för att möta framtidens energi- och teknikutmaningar. Fördelen med användningen av silver i elektronik och speglar är att det kan samlas in och återvinnas på ett helt annat sätt än vad som är möjligt för silver i kläder.
Tankar om kretsloppssamhället aktualiseras återigen och det är sannolikt hög tid att använda kreativitet och uppfinningsförmåga för att skapa den teknik och de organisationer som krävs för att så långt som möjligt sluta kretsloppen.
Studier som vi har utfört visar att om silver i kläder växer till att bli ett stort användningsområde, kommer utsläppen av silver till miljön att mångdubblas samtidigt som silverresurserna töms ut onödigt snabbt. Vi vill därför avråda från sådan förskingrande användning av silver. Den borde helt enkelt förbjudas. I väntan på ett sådant förbud rekommenderar vi konsumenter att inte köpa dessa produkter och detaljister att plocka bort dem från sina hyllor.
RICHARD ARVIDSSON
teknisk licentiat
SVERKER MOLANDER
biträdande professor
BJÖRN SANDÉN
biträdande professor
samtliga är verksamma vid Miljösystemanalys, Energi och Miljö, Chalmers Tekniska Högskola
