Det är tråkigt att en svensk försvarsdebatt så ofta spårar ur åt populisthållet.

Alf Svensson

Det har gått ett par månader sedan ÖB:s besked under Almedalsveckan. Onekligen väckte det en viss, men enbart en viss, uppmärksamhet när vårt lands högste militär rakt upp och ner talade om för rikets medborgare att antingen måste försvaret ha mer pengar, eller fordras det politiska beslut som sänker kraven på vårt lands försvar. ÖB deklarerade att det kunde bli ta om att skära bort en större del, marinen, flygvapnet eller armén, om inte anslaget höjs.

Detta var ju ett minst sagt uppseendeväckande uppgift. Givetvis hade ÖB vägt sina ord i förväg och också utgått från att en rejäl debatt borde blossa upp. Men lika tam och egendomlig, som vanligt, blev den mediala efterbörden. Det är självklart att det i beskedsögonblicken levererades några tv-bilder, kommentarer och telegramtexter men på det stora hela kunde både finansministern och försvarsministern känna sig trygga och oattackerade.

En rad, rent ut sagt korkade motargument och kommentarer, har ÖB trots allt vederfarits. Men antingen har ÖB rätt eller så bör man kräva hans avgång.

Först borde nog en och annan politiker och ungdomsförbundare fråga sig om vi ska ha ett försvar över huvud taget. Svarar man nej på den frågan ska självfallet det svaret respekteras.

Men svarar man ja, så måste man i verkligenhetens namn acceptera dels att försvaret kostar mycket pengar, dels att försvaret ska vara så väl utrustat att det kan leva upp till sina ålagda uppgifter. Annat är verkligen att misshushålla med skattemedel.

Att ständigt påpeka vad försvaret kostar, att det är orimliga budgetkrav i jämförelse med andra budgetområden, att det finns andra områden som i första hand bör få tillskott etc; det är inga svar! Detta är inga synpunkter som väger någonting, om man anser att vi ska ha ett militärt försvar som fungerar.

När man för, enligt min uppfattning, dessa enkla logiska resonemang uppfattas man som så ofta som en individ som hellre satsar på militär än på fred. Det är tråkigt att en svensk försvarsdebatt så ofta spårar ur åt populisthållet.

Nu är det, i och för sig, inte ett uns ovanligt att politiker både vill äta kakan och ha den kvar, och det går alltid att hitta någon som sjunger med vilken åsikt man än förfäktar.

Men skulle inte den politiker, helt oberoende av partitillhörighet, som anser sig kunna göra en bättre eller ärligare analys av försvarets framtida ekonomiska situation, i relation till ålagd uppgift, än vad ÖB gjort på något sätt räcka upp handen, ge sig till känna, och ge oss konkreta besked om hur försvarets budget och ekonomiska situation ska bemästras under kommande år.

De senaste 20 åren har Sveriges försvarsanslag halverats, räknat som andel av BNP. Visst är kalla kriget dagar över, men vi lever alltjämt i en orolig värld. Det rustas rejält i vår omedelbara närhet. Sverige har lovat att solidariskt försvara EU:s medlemsstater om de skulle anfallas och vi vill gärna finnas med i internationellt fredsfrämjande och fredsbevarande arbete.

ÖB:s besked kan väl i all rimlighetens namn inte mötas utan konkretion och med fluffigt tyckande om att försvar blir för dyrt.

ALF SVENSSON (KD)

europaparlamentariker