Försvarssamarbetet mellan de nordiska länderna har utvecklats under flera årtionden och stora framsteg har gjorts under de senaste tre åren. Även om den här formen av effektiviseringar inte kommer att lösa alla våra ekonomiska utmaningar är det ett nödvändigt instrument för att bygga den framtida ekonomiskt, realiserbara försvarsförmågan hos de nordiska länderna. Det är med tanke på uppnådda resultat som vi hävdar att det nordiska försvarssamarbetet, NORDEFCO, är ett gott exempel på ”pooling and sharing” eller ”smart defence”, som andra EU- och Nato-länder kan ta efter.

Ett resultat är att det nu har utarbetats fleråriga nordiska övningsplaner. De har under de senaste åren nyttjats flitigt bland annat genom övningsflygssamarbetet mellan Sverige, Finland och Norge – Cross Border Training. Under 2010 genomfördes 48 nordiska övningsinsatser i år är det över 120 planerade. Detta innebär att de olika nordiska ländernas stridsflyg kan delta i komplexa övningar från sin hemmabas med ett stort antal flygplan som övar i ett vidsträckt övningsområde sig över nationsgränserna. Vi når på detta sätt långt bättre operativ effekt, utan att dra på oss extra kostnader.

Utveckling av militära förmågor är ett annat område med goda resultat. Avancerad försvarsmateriel innebär stora investeringar och binder upp stora resurser i de årliga budgeterna genom kostnader för drift, logistik och stödsystem. Att dela dessa kostnader mellan de nordiska länderna ger omfattande besparingar för det enskilda landet. Genom utvecklingen av artillerisystemet Archer har Sverige och Norge delat på utvecklingskostnaderna. När systemet tas i bruk kommer vi även att kunna göra besparingar genom gemensamma inköp av exempelvis ammunition och träning och utbildningsplattformar.

Den svenska anskaffningen av hjulgående pansarfordon från finska Patria är ett annat exempel som innebär möjliga synergieffekter. Detsamma gäller stridsfordonet CV 90 som används av samtliga nordiska länder. Inom sjö- och luftförsvar är samarbetet kring luftvärnssystemet NASAMS och undervattensfarkosten HUGIN projekt som ger besparingar. Därtill studerar vi även möjligheterna till samarbete kring militärt transportflyg. Norge, Sverige och Danmark opererar flygplan av typen C-130 där vi räknar med avsevärt lägre kostnader genom ett bättre utnyttjande av denna kapacitet.

Inom det operativa samarbetet är det naturligt att lyfta fram Afghanistan. Personellt utbyte inom ramen för helikopterbidraget, samlokalisering på camp Nidaros i Mazar-e-Sharif samt nordiskt-baltiskt samarbete i bland annat PRT Maimanah ger kostnadseffektiva lösningar med god operativ effekt.

Ett bra exempel på detta är det nyligen beslutade samarbetet mellan Sverige, Finland, Norge och Lettland (benämnt ”Transition Support Unit Nordic (+)”), där vi med start redan i januari 2013 kommer ha ett gemensamt styrkebidrag till stöd för de afghanska säkerhetsstrukturerna. Bidraget medger en möjlighet till ökad operativ effekt i insatsområdet samtidigt som det övergripande stödet till styrkan kan minskas genom att ansvaret för detta fördelas mellan de involverade länderna. Vi kommer även fortsatt att sträva efter nordiska lösningar för att på bästa sätt kunna stötta afghanerna när vi efterhand tar hem våra egna soldater och när afghanerna själva tar över ansvaret för säkerheten. På så sätt kan det nordiska hemtagningen bli långt mer koordinerad än när vi inledde våra insatser i Afghanistan för över 10 år sedan.

Det nordiska samarbetet omfattar strategisk utveckling, kapacitet, personal, utbildning, övning och insatser. Det är ett etablerat ramverk som ligger till grund för både långsiktig, komplicerad kapacitetsutveckling men även mindre komplicerade samarbetsinitiativ som ger ekonomiska eller operativa vinster. Fullt utnyttjande av ett sådant samarbete kräver vilja och engagemang av våra beslutsfattare, men också kulturella förändringar inom det egna landets militära organisation. Det bör vara en ryggmärgsreflex hos våra officerare att söka nordiska lösningar på militära utmaningar oavsett om det gäller träning, utbildning eller materielanskaffning.

Likväl måste de byråkratiska och politiska förutsättningarna för ett närmare samarbete kontinuerligt vidareutvecklas. Traditionella nationella identitetsmarkörer får då inte vara överordnade om de ska få effekt.

En central poäng i detta sammanhang är att granska potentiella projekt utifrån sannolikheten att kunna uppnå faktiska resultat, inte prestigen eller storleken på projektet. Att lyckas med ett projekt banar på längre sikt väg för större projekt. Det råder heller inga tvivel om att våra länder har sparat betydliga summor och förbättrat sin operativa förmåga genom praktiskt och långsiktigt samarbete under de senaste åren.

Det finns goda förutsättningar för att vidareutveckla denna framgång. Emellertid krävs flexibilitet hos våra beslutsfattare vad gäller regelverk, planering och finansieringsmetoder. En inriktning i ett gemensamt projekt mellan flera nationer stämmer kanske inte alltid med den ekonomiska planeringen på kort sikt. Men på lång sikt ger det avkastning.

SVERKER GÖRANSON

general, Sveriges Överbefälhavare

ARI PUHELOINEN

general, försvarschef Finland

HARALD SUNDE

general, försvarschef Norge