Samtidigt som svenskt lantbruk går under av kraven äter vi lika mycket kött som tidigare, fast från andra länder med betydligt sämre djurskydd.

Hanna Marie Björklund

Det senaste lagförslaget om tillägg till svensk djurskyddslagstiftning är det mest absurda uttrycket hittills för vår hycklande syn på djur och natur i Sverige idag. Sverige lider av två osanna perspektiv när det kommer till djurhållning. Dels att djur är människor med päls, med precis samma känslor och intelligens. Dels att man vägrar se vilka produkter som faktiskt framställs genom att man dödar djur, att kött kommer från ICA:s plastlådor och päls direkt från modehusen. Dessa två lika dåliga perspektiv krockar i en kvällstidningspopulism där gråtartiklar av fluffiga hundvalpar varvas med okritiska referenser till päls och kött.

Förbudet mot djursex har länge drivits av bland annat Expressen, och i det senaste lagförslaget finns detta med.

Om vi nu ska kriminalisera sex med djur av princip, om en påstådd ”kränkning” ska vara vägledande snarare än om skada kan påvisas eller inte, hur kommer detta då påverka lantbruket? Kommer det i framtiden bli omöjligt att utföra ultraljud och inseminering på exempelvis hästar, grisar och kor? För hur kan vi argumentera för att en mänsklig penis i en kovagina är en större kränkning än en hel arm så som sker vid ultraljud? Då det överhuvudtaget inte finns forskning som stödjer att djur har samma typ av sexuallitet eller uppfattning om ett eget jag som människan blir det mycket märkligt att argumentera för att kriminalisera kränkningar av detta ”jag”.

Vi bör fråga oss om lagstiftningen kring djur helt bör överge principen om vetenskaplig grund till förmån för löst tyckande och om detta i så fall är att betrakta som rättssäkert.

Ett andra förslag från den nya lagstiftningen är förbud mot att binda upp djur, en annan märklig punkt. Grisar får inte bindas upp i Sverige, vilket är i sin ordning eftersom de har svårt att hantera detta bra. Kor och hästar däremot har inga problem med att vara uppbundna om de får vänja sig vid detta, man behöver inte vara bonde för att göra den iakttagelsen. Förbjuds uppbindning kommer det få stora ekonomiska konsekvenser för djurhållningen.

Svenska lantbruk går redan på knäna av de omfattande kostnader som djurskyddet innebär. Det är i sin ordning att ett land sätter en standard för hur vi bör behandla våra djur, men det vore klädsamt om vi även var beredda att stå för dess kostnader. I dag sätter staten all börda på enskilda småföretag i en del av Sverige som redan har det svårt men tar inget eget ansvar för att faktiskt betala för det dyrare köttet.

Vid offentliga upphandlingar finns inga tendenser att vilja välja svensk kött. Inte heller de konsumenter som stödjer extrema lagförslag följer sedan upp detta vid konsumtion. De köper fortfarande hellre det billiga, danska grisköttet än det svenska. Bönderna får stå både med skammen för att vara de onda som är dumma mot djuren och som ekonomiskt ansvariga för försöken att bättra på vårt samvete.

Ett urbant samhälle vill gärna leva i illusionen av en plastig och tillrättalagt perfekt natur. Djur ska vara gulliga och finnas på Skansen och köttet ska komma från anonyma plastlådor, helt frånkopplade sitt ursprung. Det nya lagförslaget om djurskyddet är fullt med absurda detaljstyrningar och symbolförslag som kommer än mer fördyra livet för lantbrukare i Sverige.

Samtidigt som svenskt lantbruk går under av kraven äter vi lika mycket kött som tidigare, fast från andra länder med betydligt sämre djurskydd. Den kollektiva oviljan att ta vuxet ansvar för sina handlingar och istället lägga fokus på fåniga och dåligt underbyggda ”problem” som djursex är inget annat än hyckleri.

HANNA MARIE BJÖRKLUND

liberal skribent, uppvuxen på en bondgård på landet och centerpartist