Irrgångarna i Socialdemokraternas vårdpolitik är alltid intressanta – nationellt såväl som här i vårt landsting. Ingela Nylund Watz vill framstå som en förnyare, för valfrihet och effektiv finansiering (senast här på Brännpunkt med Mikael Damberg, 30/1).

Så synd att nytänkandet inte utsträcks till det egna landstinget, där centralism och politikerstyre går före patientmakt. Watz och hennes partikamrater säger förvisso ja till vårdval, men nej till den etableringsfrihet som ger stora som små vårdgivare möjlighet att erbjuda valfrihet till patienterna – och fler arbetsgivare för personalen.

Watz & Co säger också nej till alternativ som inte bara ökar mångfalden, utan också stärker vårdens finansiering.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting kan sällan avhålla sig från att kritisera till exempel vår historiska psykiatriupphandling, trots att den ger ett större och bättre vårdutbud, och samtidigt ger oss drygt 30 miljoner över till annan viktig vård.

Mer pengar är alltid deras lösning för varje verksamhet, även för sjukhus som gått med underskott i åratal oavsett hur mycket pengar de redan har fått, utan idéer för hur organisationer kan förändras med patienterna i centrum.

Det är bra om Socialdemokraterna stödjer bonuslöner, som vi redan tillåter alla våra sjukhus, och en utveckling med både små och stora företag för vården som framtidsbransch. Men orkar de avstå från kortsiktig vänsterpopulism – och markera mot koalitionspartner som vill tvinga tillbaka S:t Görans sjukhus i landstingsdrift?

Vi förstår att Socialdemokraterna behövde ett toppmöte för att reda ut sin vårdpolitik. Frågan är om de eller väljarna blev så mycket klokare.

Birgitta Maria Rydberg Wallhager (FP) (FP)

Landstingsråd, partistyrelseledamöter

Brännpunkt 30/1: Nytänkandet lyser med sin frånvaro på väsentliga punkter i Socialdemokraterna.