Idag, onsdag, beslutar landstingsfullmäktige om budgeten för hälso- och sjukvården i Stockholm. I den ingår en av sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydbergs (fp) käpphästar: att rensa bort icke önskvärda människor så effektivt som möjligt redan i fosterstadiet.

Den biomedicinska forskningen går framåt med stormsteg. Allt fler egenskaper hos den blivande människan kan avgöras redan på fosterstadiet. Detta ställer nya och svåra etiska frågor utan självklara svar.

En alldeles ny metod kan med bara ett blodprov på mamman säkerställa barnets kön. Det väntas bli en storsäljare i Kina. Där anses, av för oss kanske svårbegripliga kulturella anledningar, en flicka mycket mindre önskad än en pojke.

Oroliga bedömare tror att det snart kan gå två pojkar på varje flicka i Kina.

I andra kulturer ser man ned på, ja rent av förtrycker, dem som en smula avviker från det som anses perfekt och önskvärt i den kulturen, till exempel vänsterhänta, homosexuella, tjocka, närsynta, obegåvade eller korta människor.

Risken att barnet blir utfryst och mobbat vill ju varje förälder mini­mera. För dessa och andra saker finns ännu inga enkla test, men inom 10–20 år kommer väldigt många fler saker att kunna sägas om människan innan hon föds, säkerligen flera av de nyss nämnda.

Ett alldeles nytt prov, kallat KUB, kan i dag snabbt avgöra sannolikheten för att ett ofött barn har Downs syndrom. Downs syndrom innebär att man utvecklas intellektuellt och motoriskt långsammare än andra.

Däremot har man oftast god social förmåga och välutvecklat känsloliv.

Idag finns det träning. De flesta lär sig till exempel att läsa och många kan ha ett arbete och eget boende med lite hjälp. De allra flesta lever ett mycket gott liv.

Detta KUB-test, och dess föregångare NUPP-testet, har folkpartiets Birgitta Rydberg arbetat hårt för att man ska storsatsa på i Stockholms läns landsting. Från nästa år ska det ges massiv information till alla blivande mödrar om att testet finns.

Man ska börja med massutbildning av barnmorskorna. Det självklara att samtidigt informera om vad Downs syndrom innebär nämner politikerna ingenting om.

Det beslut som finns inskrivet i Hälso- och sjukvårdsnämndens budget är ett rent politikerdiktat. Det har inte föregåtts av den sedvanliga tjänstemannautredningen om vilka konsekvenser det skulle få.

Det är kännetecknande att den chefsöverläkare, Henrik Almkvist, som var satt att representera landstinget i en P1-debatt om KUB-testet erkände att han inte riktigt visste hur det fungerade. Han trodde att det helt ersätter fostervattenprov, vilket det inte gör.

När ledande politiker och läkare inom sjukvården så grovt struntar i oerhört viktiga etiska frågeställningar börjar samtliga varningsklockor ringa från Europas mörka fascistiska historia om utrensningar av icke önskvärda.

Vilket samhälle kommer det att leda till och vilken syn på avvikande får vi? Ett samhälle med enbart chefsöverläkare och landstingsråd skulle inte heller fungera särskilt bra.

Det behövs faktiskt olika sorters människor för att få ett mänskligt samhälle.

Det är dessutom en rätt dyr reform att genomföra, cirka 20 miljoner kronor per år. Antalet födda med Downs syndrom kommer uppskattningsvis att halveras från drygt 20 till tio. Det innebär en kostnad på ungefär två miljoner per foster med Downs syndrom som sållas bort.

Finns det verkligen inget bättre att lägga de sjukvårdspengarna på?

Det är viktigt att påpeka att precis som den blivande mamman i Kina kan ha mycket goda anledningar att abortera ett flickfoster kan man inte i Sverige skuldbelägga enskilda föräldrar som vill kunna sortera bort ett foster med Downs syndrom.

Men kunskapen om vad det innebär är oftast minimal. Det enda man vet är att landstinget marknadsför ett test för att kunna upptäcka denna avvikelse. Det signalerar ju tydligt att det verkar fruktansvärt att få ett sådant barn.

Jag vill vittna om att efter en inledande chock känns det inte längre så. Mitt tredje barn har Downs syndrom och är nu tolv månader. Ett psykologtest visade att hon är ungefärligen tre månader efter jämfört med ett genomsnittsbarn.

Men även en nio månaders bebis är ju helt underbar.

SVANTE LINUSSON

professor i matematik och pappa till Ylva