Varje liv som förloras i olyckor är en tragedi oavsett om det sker till sjöss eller på land. Därför är det glädjande att antalet drunknade har minskat kontinuerligt under en 20-årsperiod. De flesta som drunknar faller över bord från små båtar i lugna vatten. Trafikolyckor på grund av att båtar kolliderar med varandra eller går på grund är betydligt ovanligare och minskar stadigt. Ändå är det mot dessa olyckor som riksdag och regering helt riktat in statens kraft men med pinsamt dålig träffsäkerhet.

Första juni 2010 trädde den nya sjöfyllerilagen i kraft. Den innebar flera omfattande förändringar som tillsammans gjort att lagen slagit hårt mot rättstrygghet, frihet och näringsliv i våra skärgårdar. Den nya lagens flagranta brist på proportioner mellan de åsyftade målen och dess stora negativa inverkan på båtlivet borde vara en skam för en alliansregering.

Lagändringarna innebär något förenklat följande:

1) en skärpt promillegräns från 1,0 till 0,2,

2) att personkretsen som kan hållas ansvarig för framförandet av båten vidgas,

3) att stickprovskontroller kan genomföras utan att misstanke om brott föreligger samt

4) att Kustbevakningen givits i uppdrag att utöva kontroll och övervaka sjöfyllerilagens efterlevnad.

Det handlar således om en samtidig skärpning av lagen – med svårare tolkning – och en massiv och kostsam förstärkning av insatserna för tillsyn. Lagen omfattar större båtar (över 10 meter) eller båtar med en maxhastighet över 15 knop men tar ingen hänsyn till i vilken hastighet eller vilka omständigheter fartygen faktiskt framförs.

På punkt efter punkt kan man påvisa att lagen inte utgår från verkligheten och kunskap om båtlivets förutsättningar:

De allra flesta – 80-90 procent – båtrelaterade drunkningsolyckorna sker med båtar som är mindre eller långsammare än kriterierna i lagen.

Riskerna med att framföra en båt till sjöss med dess stora utrymmen kan inte jämföras med att framföra en bil i 90 km i timmen på en väg med några decimeters marginal till mötande trafik, men ändå stipulerar lagen samma promillegräns.

Straffansvaret är otydligt utformat och innebär att flera personer på en båt kan omfattas vilket skapar både bristande rättssäkerhet och stor osäkerhet och olust.

Överambitiösa kontroller och punktmarkeringar utanför till exempel restauranger på öarna skapar en obehaglig känsla av myndighetsgodtycke och kränkning av integriteten.

De värsta konsekvenserna av lagändringen drabbar de fastboende på öarna i våra skärgårdar. Deras tillvaro präglas redan av besvärliga avstånd, tunga regelbördor och begränsade inkomster. Nu krånglas deras sociala liv till när de inte längre kan ta båten hem från släktkalaset på en annan ö eller när vänner från fastlandet avstår från besök när det kräver omständig planering eller övernattning. En annan konsekvens är att sjökrogar och restauranger som är viktiga arbetsgivare har fått fallande inkomster när gästerna inte ens vågar dricka ett glas vin till maten eller helt uteblir för olusten att passera kustbevakningens stickprovskontroller. Här handlar det om ytterligare sten på börda för alla oss som kämpar för en levande skärgård.

Men enligt vår uppfattning är också vanliga båtägares intresse att under ansvarsfulla former odla båtlivets fria och rekreerande livsstil ett relevant intresse att beakta. Vad är det annat än en småaktig moralism att lagstifta mot ett eller ett par glas vin till maten om det inte medför någon ökad risk för olyckor? Man kunde lika gärna lagstifta mot att dricka alkohol i sommarstugor.

Den skärpta sjöfyllerilagen verkar inte syfta till att minska olyckor till sjöss utan att generellt få bort allt bruk av alkoholhaltiga drycker från båtlivet. Vi bedömer att lagändringen i verkligheten är ett led i nykterhetsrörelsens strategi att stänga av samhällssektor för samhällssektor från bruk av alkohol.

Som centerpartister och alliansvänner är vi bedrövade över hur djupt och saklöst regering och riksdag i denna fråga har komprometterat grundläggande borgerliga principer. Prat om vikten av civilt samhälle, av motstånd mot onödiga regler och av frihet och decentralisering skallar tomt så länge en lag får förbli i kraft vars enda effekt är att förhindra människor att ansvarsfullt och respektfullt leva livet som de själva önskar.

Vi uppmanar Centerpartiet att leva upp till sin ambition att vara Sveriges frihetliga parti och kräva att den utlovade översynen av lagen skyndsamt genomförs. En rimligare promillegräns och tillsyn måste till stånd innan varaktig skada drabbat våra skärgårdar, vår värdefulla båtkultur och båtfolkets tilltro till politikens rationalitet.

GUSTAV ANDERSSON (C)

miljö- och skärgårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting

KARL MALMQVIST

seglare och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter