Förra statsrådet Per Nuder och förre statssekreteraren Curt Malmborg är två i raden av socialdemokrater som anklagas för att ha överutnyttjat de trygghetssystem som omgärdar svenska politiker. De gör nu sällskap med andra politiker som till exempel förra finansborgarrådet Annika Billström som konsekvent lagrar intäkter på hög i sitt bolag medan hon uppbär politikerpension.

Nyligen rapporterades också Thomas Östros går, från att för något år sedan ha varit Socialdemokraternas finansministerkandidat, till att bli vd för Bankföreningen. Ytterligare en socialdemokrat, som i samband med Saudi-affären uppmärksammades, är Jonas Hjelms hopp mellan försvarsdepartementet och försvarskoncernen Saab. Håkan Juholts ”lägenhetsaffär” illustrerar också med all önskvärd tydlighet att de regler som omgärdar politiker inte alltid harmonierar med politikers moraliska kompass.

Gemensamt i ovanstående fall är att ingen har brutit eller bryter mot något regelverk. Det är i sig korrekt, de bryter inte mot några skrivna regler men de får, med all rätt, sin moral ifrågasatt. I väljarnas ögon kan det vara ytterst tveksamt och kan i förlängningen öka politikerföraktet.

Det kanske mest talande exemplet på hur illa det är ställt med den moraliska kompassen på högsta politiska nivå är Lena Klevenås (S), den riksdagsledamot som fått inkomstgaranti längst. Så här sade hon till tidskriften Fokus (11/2012):

”Jag funderade ett tag på att gå tillbaka till mitt gamla jobb som högstadielärare, men skillnaden mellan en lärarlön och inkomstgaranti är försumbar. Nettoskillnaden skulle bli hundra kronor om dagen. Jag tyckte helt enkelt att det inte var värt det”.

Det faktum att politiska beslutsfattare och höga tjänstemän gång på gång överutnyttjar ekonomiska trygghetssystem minskar tilltron till politiken. Mot den bakgrunden är det rimligt att diskutera behovet av stramare regelverk.

För närvarande pågår nu en beredning med samtliga politiska partier medverkande att se över riksdagsledamöternas villkor och ersättning. Det är inte utan att detta ger en fadd eftersmak trots de goda föresatserna. De politiska representanterna sätts att värdera sig själva och då ligger anklagelser om vänskaps- och skråkorruption inte långt borta. Rätt tänkt i sak, att se över systemen, men fel i genomförandet.

Vi vill se ett bredare anslag. Politiken tjänar på en växelverkan mellan väljarkår, näringsliv, offentlig sektor och politiska ämbeten. Att Bankföreningen anställer Thomas Östros torde bara vara positivt för såväl bankerna som framtida ledande politiker. En förståelse och brygga mellan kulturer. Men detta kräver tydligare regelverk kring såväl karantäner och jäv som ekonomiska övergångsersättningar och öppenhet för lobbyister.

Problemet är inte när aktiva eller före detta politiker håller sig inom lagens ram. Problemet är när väljarna misstänker att politiker stiftat lagar och regler som gynnar dem själva.

Något är fel när det är möjligt att gå från att vara minister ena dagen till att företräda kommersiella intressen inom samma område andra dagen. Något är fel när vi i dag på regeringskansliet kan se en rad generaldirektörer och diplomater som uppbär lön utan egentlig motprestation ”i väntan” på okända arbetsuppgifter. Något är fel när före detta statsråd låter bli att ta ut lön ur sitt bolag och istället använder statsrådspensionen som en förtäckt statlig subvention.

Det är dags att se över de olika lagarna och tillämpningarna som reglerar riksdagsledamöternas, statsrådens, de politiska tjänstemännens och chefstjänstemännens verksamhet och villkor. I den översynen bör, enligt svensk tradition, arbetsmarknadens parter bidra. De har en god erfarenhet kring problemen och kan dessutom värdera både kompetensen och villkoren hos höga beslutsfattare samt hur de förhåller sig till den övriga arbetsmarknaden och kunna bidra med sina erfarenheter.

Alltför många politiska beslutsfattare och höga tjänstemän har tyvärr visat att de behöver ett tydligare regelverk då deras egen moraliska kompass inte visat rätt. Det ligger i alla politiska partiers intresse att politiken och civilsamhället kan visa upp liknande villkor. Låt oss ta ett vidare grepp, tillsammans med arbetsmarknadens parter, och förse våra förtroendevalda med en bättre fungerande moralisk kompass.

ALEXANDRA EINERSTAM (S)

bloggare

PETER HÖGBERG (S)

bloggare

SANDRO WENNBERG (S)

konsult på pr-byrån Westander

JOHAN WESTERHOLM (S)

bloggare, konsult och ledamot i Etikprövningsnämnden