För en tid sedan presenterade finansmarknadsminister Peter Norman nya kapitaltäckningsregler som innebär att kravet på kärnprimärkapital för de fyra stora systemviktiga bankerna – Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken – från och med 2013 ska höjas till 10 procent av riskvägda tillgångar. Därefter ökar kravet till 12 procent från 2015. De svenska kraven blir därmed 5 procentenheter tuffare än vad Basel III kräver. På det här sättet vill regeringen säkerställa att systemviktiga banker är stabila och inte hotar den övriga samhällsekonomin genom orimligt risktagande.
Alla inser att de tuffare kapitaltäckningsreglerna innebär att bankerna behöver samla in mer kapital. Villaägarna utgör en stor del av deras kundbas och det ligger i farans riktning att de får betala för de hårdare kraven genom ökade bolånemarginaler. För att motverka det säger regeringen att man ska följa bankernas hantering av de nya reglerna noga. Bland annat med hjälp av Finansinspektionen.
Problemet är bara att detta har regeringen sagt förut. Och sedan 2008 har bolånemarginalerna grovt räknat fördubblats. Finansinspektionen har tidigare i relativt vaga ordalag påpekat detta men i grunden förefaller såväl regeringen som dess tillsynsmyndighet vara nöjda med sakernas tillstånd. Man vill ha väl kapitaliserade banker och bankernas ledningar har inte varit sena att hänga på. I DI (25 okt) hävdar Swedbanks vd Michael Wolf till och med att det är för kundernas bästa som Swedbank tjänar mer pengar på bland annat vidgad bolånemarginal.
Ändå kostar både Anders Borg och Peter Norman på sig att ibland uppmana konsumenterna att byta bank när diverse skandaler kring lägenhetsaffärer och dylikt i bankerna dyker upp – ofta med hänvisning till alltför vida bolånemarginaler.
Därmed ger Borg och Norman dubbla signaler. Bankerna ska öka sitt eget kapital samtidigt som de helst ska sänka sina bolånemarginaler. Den till synes omöjliga ekvationen anser Peter Norman att man löser genom att aktieägarna tar ut lägre vinster. Och han tror att de kommer att vara villiga till det därför att bankaktier med det nya regelverket skulle vara mer säkra placeringar jämfört med tidigare. Det är högst tveksamt om det verkligen kommer att ske.
Peter Normans motivering för de betydligt tuffare svenska kraven än de som satts i Basel III-överenskommelsen är att den svenska banksektorn är större än de flesta länders i förhållande till ekonomin i övrigt. För att skydda svenska skattebetalare för vår extra stora banksektor måste svenska banker vara extra väl kapitaliserade. Men problemet är att ungefär halva den svenska banksektorns utlåning ligger utanför Sveriges gränser där svenska banker konkurrerar med banker som endast möter de vanliga Basel III-kraven.
Risken är därför uppenbar att svenska villaägare på sina bolåneräntor får betala för svenska bankers exponering utomlands. Är det så Peter Norman och Anders Borg vill att detta ska fungera? Hade det inte varit bättre om bolåneräntorna var något lägre och svenska hushåll också fick bli mer robusta till den dag krisen kommer och inte bara banker?
JOACIM OLSSON
vice förbundsdirektör
DANIEL LILJEBERG
chefekonom
Villaägarnas riksförbund
