De ”nya moderaterna” har visat sig vara gamla nyliberaler. Allt fler lik träder ut ur garderoberna. Moderata ministrar har smitit från skatten för anställda barnflickor. De har
låtit bli att betala tv-avgift osv.
Den nyliberala samhällssyn som de moderata ministrarna tycks
representera fick en filosofisk grund 1974 genom publiceringen av den amerikanske filosofen
Robert Nozicks bok Anarki, Stat och Utopi.

I boken formar Nozick en libertariansk politisk filosofi. Vilken typ av stat är moraliskt försvarbar, frågar Nozick.
Anarkin utan någon statsmakt
leder till allas krig mot alla. Det
behövs en statsmakt som upprätthåller lag och ordning.
”Utopin”, det vill säga välfärdsstaten där människor oberoende av inkomst och prestation garanteras en grundläggande välfärd, såsom sjukvård, utbildning och kultur, innebär däremot en kränkning av individers rättigheter, menar Nozick.

Beskattning är en form av tvångsarbete. Den innebär att staten mot min vilja beslagtar delar av min egendom. En rimlig fortsättning på resonemanget är att om beskattning är en kränkning av individers rättigheter är det också moraliskt berättigat att försöka undvika den.
Och det är ju precis det som de moderata ministrarna som smiter från en gemensam tv-avgift eller från skatter för anställda i hemmet gör.

Nozick var filosof och beredd att ompröva sina teser och argument. 15 år efter publiceringen av Anarki Stat och Utopi ger Nozick ut en ny bok. Här ifrågasätter han sin tidigare teori. Ett samhälle är en politisk gemenskap med gemensamma mål, hävdar Nozick nu. Det uttrycker band av solidaritet och ömsesidighet. Det är bland annat genom beskattning som de gemensamma målen kan förverkligas.
I ett samhälle där människor inte betalar skatt för gemensamma ändamål bryts den sociala sammanhållningen sönder.
Ett sådant samhälle kan knappast bestå, menar Nozick.
Men är det inte just ett sådant samhälle som ligger i förlängningen av de skatte- och avgiftssmitande moderata ministrarnas handlande?

Det som håller samman samhället; tilliten, solidariteten och det ömsesidiga förtroendet urholkas.

Göran Collste
professor i tillämpad etik
vid Linköpings universitet