Försvarsplanerare måste tänka nytt och bredare. Morgondagens vapen kan bestå av ett tangentbord och program som slår ut moderna vapensystem, menar Mikael Odenberg. Foto: Claudio Bresciani/scanpix
Det yttersta motivet för ett svenskt försvar är att skydda Sverige - vår frihet och vår rätt att styra oss själva. Frågan är hur det bäst går till.
Om man ska tro Junilistans EU-kandidat Tom Heyman (SvD Brännpunkt 13/1) är det genom att förena alliansfriheten med isolationism och avveckling av svensk försvarsindustri. Måhända kan miljöpartiet bli nästa station för Heyman.
En mer nyanserad bild gavs när Bo Pellnäs i gårdagens Brännpunkt konstaterade att Sveriges säkerhetspolitiska situation aldrig har varit bättre men varnade för att den inte är given för all framtid.
Jag kan bara instämma!
Vi vet inte om vi i framtiden åter kommer att möta traditionella militära hot i vårt närområde. Vi kan också komma att påverkas av att andra stater mer hårdhänt värnar sina strategiska intressen i till exempel Östersjön.
Och som alla suveräna stater ska vi alltid ha en förmåga att värna vårt territorium.
Nivån och beredskapen får vi kontinuerligt anpassa till läget. En nyckelfråga är att vi tolkar omvärlden rätt,
tidigt identifierar möjliga hot och - inte minst - att vi sedan klarar att omvandla slutsatserna till konkreta åtgärder.
Av det skälet har jag i dagarna tillsatt en ny försvarsberedning med uppgiften att analysera förändringarna i vår omvärld. Till dem hör både utvecklingen i Ryssland och de övriga frågor som Pellnäs tar upp.
Men vi står också inför andra sorts utmaningar än de rent militära. Många pågående konflikter som i till exempel Afghanistan, Sudan eller Libanon har annan karaktär. Där ser vi assymetriska hot snarare än strider mellan reguljära förband.
Vi ser etniska och religiösa motsättningar ta sig nya uttryck. Militära element - inte minst i form av fredsfrämjande insatser - är en del i att möta detta men ekonomiska instrument, handel, diplomati, bistånd och civila krishanteringsinsatser är ofta viktigare.
En tredje sorts utmaningar mot vår säkerhet är de katastrofala hoten från massförstörelsevapen, terrorattacker, naturkatastrofer eller extraordinära olyckor. Jag tänker på händelser som
11 september, Tjernobyl, stormen Gudrun och tsunamin i Asien.
Tyvärr finns det ännu värre scenarier. Förebyggande och konsekvenshantering kräver samordning av många aktörer och instrument. Då måste vi kunna sätta in alla tillgängliga krafter oberoende av stuprör och gränser.
En fjärde sorts utmaningar utgörs av nya trender och teknikgenombrott. Vi vet inte i förväg vilka nya tekniker som kan komma att kullkasta bilden av säkerhet. Vi kan tänka oss cyberhot, kontroll av information och nanoteknik - men vilket är nästa utvecklingssprång som ändrar världen lika mycket som atombomben eller Sputnik?
Kommer till exempel den globala energiförsörjningen eller klimatutvecklingen att bli sådana trendbrytande utmaningar?
Det är mot den här bakgrunden som jag vägrar att sätta vår internationella verksamhet i motsats till det nationella säkerhetsbehovet.
Globaliseringen suddar ut mycket av den gamla gränsdragningen mellan nationella och internationella intressen. Det gör att vi behöver samordna alla våra
säkerhetsfrämjande instrument.
Vi behöver satsa mer på civil-militär samverkan och på ökad interoperabilitet. Därigenom kan vi få ut en större operativ effekt av våra samlade insatser.
Våra militära förband och förmågor behöver vara mer tillgängliga och mer flexibla när det gäller insatser, uppgifter och samarbetspartners - såväl hemma som utomlands.
I dag är en relevant förmåga den som kan användas över alla gränser, såväl de geografiska som de mentala. Jag vill få ut mer effekt på alla dessa arenor. Men det är inte längre ett nollsummespel mellan nationella och internationella ansträngningar.
Många av de utmaningar vi står inför hanteras dessutom bäst i ett internationellt sammanhang. Det är därför samarbetet inom EU och med Nato är så viktigt. Därtill finns utmärkta möjligheter till ett långtgående och än mer fördjupat samarbete inom Norden.
Alla svenska säkerhetsrelaterade instrument bör användas på bästa möjliga sätt för att främja säkerhet och stabilitet. Vi ska rädda liv. Vi ska skapa
trygghet. Vi ska göra nytta. Detta gäller såväl hemma som utomlands.
Sverige ska vara tryggt och försvarat. Dagens försvars- och säkerhetspolitiska mål är i grunden desamma som gårdagens.
Men omvärlden har förändrats radikalt. Till det måste vi anpassa oss.
